Vägledning För Församlingen II.

Vikten av att välja lämplig miljö

Få inser betydelsen av att undvika, så långt möjligt är, all kontakt med allt som är gudsfientligt. När det gäller att välja den miljö, i vilken vi skall leva, är det få som sätter sin andliga välfärd i första rummet. VFF2 75.1

Föräldrar flyttar med sina familjer till städerna, därför att de tror att de skall få sin försörjning där lättare än på landet. Barnen som inte har någonting att göra när de inte är i skolan, får sin “uppfostran” på gatan. Av sina dåliga kamrater lär de sig dåliga vanor och lättsinne. Föräldrarna ser allt detta, men det är ett offer för dem att rätta till det begångna misstaget, och så stannar de där de är till dess Satan fått full kontroll över deras barn. Inget offer är för stort när det gäller att rädda dem som har anförtrotts er. De kommer att utsättas för frestelser, och de skulle undervisas om hur de på ett rätt sätt skall möta dem. Men det är er plikt att skära av varje inflytande, bryta varje vana, klippa av varje band, som avhåller er från den mest fria, öppna och helhjärtade överlåtelse av er själva och er familj åt Gud. VFF2 75.2

Sök i stället för staden, där människor tränger sig samman, en avskild plats där era barn, så långt möjligt är, skyddas för frestelser och där ni kan fostra dem och lära dem vad nyttigt är. Profeten Hesekiel nämner de orsaker som ledde till Sodoms synd och förstörelse: “Se, detta var din syster Sodoms missgärning: fastän höghet, överflöd och tryggad ro hade blivit henne och hennes döttrar beskärd, understödde hon likväl icke den arme och fattige.” (Hes. 16: 49.) Alla som ville undkomma Sodoms öde måste avsky det levnadssätt som hade dragit Guds dom över den ogudaktiga staden. VFF2 75.3

Mina bröder, ni ringaktar Guds heligaste krav när ni försummar att helga er själva och era barn åt honom. Många av er har slagit er till ro i en falsk trygghet, upptagna av själviska intressen och fängslade av jordiska rikedomar. Ni fruktar intet ont. Faran tycks er vara långt borta. Ni kommer att bli bedragna, vilseledda till evig undergång, med mindre ni står upp och under ånger och med bedrövat hjärta återvänder till Herren. VFF2 76.1

Åter och åter har rösten från himmelen talat till er. Vill ni lyda denna röst? Vill ni lyssna till rådet från det Sanna Vittnet, nämligen att köpa guld som är renat i eld, den vita klädnaden och ögonsalvan? Guldet är tron och kärleken, den vita klädnaden är Kristi rättfärdighet, ögonsalvan är den andliga förmågan att kunna se Satans försåt och sky dem, att upptäcka synden och hata den, att se sanningen och lyda den. VFF2 76.2

Den dödliga sömnaktighet som råder i världen paralyserar era sinnen. Synden förefaller er inte längre ;så motbjudande, sedan Satan har förblindat er. Guds domar skall snart drabba jorden. “Fly för ditt livs skull” (1 Mos. 19: 17) är varningen från Guds änglar. Men andra röster hörs säga: “Bli inte _å upprörd, det är ingen orsak till ‘Särskild oro.” De som är lugna i Sion ropar: “Allt står väl till, och ingen fara är på färde”, medan himmelen förklarar att en snar undergång hotar syndaren. De unga, de lättsinniga, de nöjesälskande anser dessa varningar -som tomt tal och slår bort dem med ett skämt. Föräldrar är böjda att tro att barnen har rätt, och alla sover i lugn och ro. “Sådant var tillståndet då den första världen förgicks och när Sodom och Gomorra ödelades av eld. K vällen före ödeläggelsen hade ‘slättlandets städer orgier i nöjen. Man hånade Lot för hans fruktan och varningar. Men de som hånade förgicks i lågorna, för samma natt stängdes nådens dörr för alltid för Sodoms onda, sorglösa invånare. VFF2 76.3

Det är Gud som håller människans öde i sin hand. Man skall inte alltid kunna driva gäck med honom och förlöjliga honom. Redan drabbar hans domar landet. Vilda och häftiga stormar lämnar förödelse och död i sina spår. Den förtärande elden ödelägger skogen och den tätbebyggda staden. Storm och skeppsbrott väntar dem som färdas över haven. Olyckor och katastrofer hotar dem som färdas till lands. Orkaner, jordbävningar, krig och hunger följer tätt på varandra. Men människorna förhärdar sina hjärtan. De känner inte igen Guds varnande röst. De vill inte fly till den enda fristaden undan den annalkande stormen. VFF2 77.1

Många som har fått sin plats på Sions murar, för att hålla vakt och höja rösten till varning när faran nalkas, har själva somnat. Just de som skulle vara mest aktiva och vaksamma i denna farans stund, försummar sin plikt och drar andras blod över sig själva. (Band 5, sid. 228-234, 1882.) VFF2 77.2

Du har inte gett dina barn den uppmärksamhet och uppmuntran som de behöver. Du har inte bundit dem till ditt hjärta med kärlekens ömmaste band. Ditt arbete tar din tid och din energi så i anspråk att du försummar dina plikter i hemmet. Du har blivit så van vid denna börda, att det skulle synas dig vara ett offer att lägga ned den, men om du kunde göra det, skulle det vara till det bästa för ditt eget andliga liv och dina barns lycka och moral. Det skulle vara gott för dig att slippa dina många bekymmer och finna en fristad på landet, där det fördärvliga inflytandet på de unga inte är så starkt. VFF2 77.3

Det är visserligen sant, att du inte skulle vara helt fri från omsorger och bekymmer ute på landet, men du skulle undvika mycket ont, och du skulle stänga dörren för den flod av frestelser, som hotar dränka dina barns sinnen. De behöver sysselsättning och omväxling. Enformigheten i hemmet gör dem oroliga och rastlösa och de har fått vanan att umgås med stadens vanartiga pojkar, och så får de sin uppfostran på gatan. (Band 4, sid. 135, 136, 1876.) VFF2 77.4