Vägledning För Församlingen II.

En vädjan

Vad kan jag säga till er, mina bröder, sam kan väcka er upp ur er materiella säkerhet? Jag har sett farorna som hotar er. Det finns både troende och icke-troende i församlingen. Kristus framställer dessa två klasser i liknelsen om vinträdet och grenarna. “Förbliven i mig, så förbliver ack jag i eder. Såsom grenen icke kan bära frukt av sig själv, utan allenast om den förbliver i vinträdet, så kunnen I det ej heller, om I icke förbliven i mig. Jag är vinträdet, I ären grenarna. Om någon förbliver i mig, och jag i han om, så bär han mycken frukt; ty mig förutan kunnen I intet göra.” (Joh. 15: 4, 5.) VFF2 73.1

Det är stor skillnad mellan en påstådd och en verklig förbindelse med Kristus genom tron. Att bekänna evangelium gör människor till medlemmar i församlingen, men det är inte något bevis för att de har en livgivande förbindelse med det levande Vinträdet. En regel finns, efte” vilken sanna lärjungar kan skiljas från dem sam påstår sig följa Kristus men inte tror på honom. Den ene bär frukt, den andre är utan frukt. Den ene är af ta föremål för Guds tuktande kniv, för att han skall bära ännu mera frukt; medan den andre, den förtorkade grenen, inom kort skall skiljas från det levande Vinträdet. VFF2 73.2

Jag är angelägen om att vårt folk skall bevara det levande vittnesbördet och att församlingen skall hållas ren från icke-troende. Kan vi tänka oss ett närmare och mer intimt förhållande till Kristus än det som beskrivs i orden: “Jag är vinträdet, I ären grenarna”? Grenens fibrer är nästan identiska med vinstockens, tillflödet av liv, kraft och fruktbarhet från stammen till grenarna är obehindrad och konstant. Roten sänder näring genom grenarna. Sådant är den sant troendes förhållande till Kristus. Han förblir i Kristus och hämtar sin näring från honom. VFF2 73.3

Denna andliga förbindelse kan upprättas endast genom utövande Även personlig tro. Denna tro måste från vår sida uttrycka den högsta kärlek, full förtröstan och hel överlåtelse. Vår vilja måste vara helt underordnad den gudomliga viljan; våra önskningar, begär, intressen och vår ära identiska med Kristi rikes framgång och hans ära, i det att vi oavbrutet erhåller nåd från honom och visar honom vår tacksamhet. VFF2 74.1

När denna intima förbindelse och kontakt finns har våra synder lagts på Kristus och hans rättfärdighet tillräknas oss. Han blev gjord till synd för oss för att vi skulle bli rättfärdiggjorda i honom. Vi har tillträde till Gud genom honom och vi blir mottagna genom hans älskade Son. Vemhelst som genom ord eller handling skadar en troende, sårar Jesus. Och vem som än ger en bägare kallt vatten till en lärjunge, därför att denne är ett Guds barn, skall av Jesus betraktas som om han räckte bägaren till honom. VFF2 74.2

Det var när Jesus skulle ta avsked av sina lärjungar, som han gav dem den vackra bilden av sitt förhållande till de troende. Han hade visat dem den nära förbindelsen med sig, genom vilken de skulle erhålla andligt liv när de inte längre kunde se honom. För att inpränta det i deras sinnen gav han dem bilden av vinträdet som den mest slående och ,lämpliga symbolen. VFF2 74.3

Judarna hade alltid ansett vinträdet som det ädlaste av alla plantor och som symbolen för allt kraftfullt, överlägset och fruktbärande. “Vinträdet”, tycks vår Herre vilja säga, “som ni prisar så högt, är en symbol. Jag är verkligheten, jag är det sanna Vinträdet. Som en nation prisar ni vinträdet; såsom syndare skulle ni sätta mig högre än alla jordiska ting. Grenarna kan inte leva skilda från vinträdet, och lika litet kan ni leva, om ni inte förblir i mig.” VFF2 74.4