Vägledning För Församlingen II.

Gästfrihetens principer

Dessa uppmaningar har blivit i ,ovanligt hög grad ,försummade. Även bland dem som bekänner sig vara kristna, visas litet äkta gästfrihet. Bland vårt eget folk betraktas inte tillfället till gästfrihet såsom det borde, nämligen som en förmån och välsignelse. Vi umgås alltför litet, och alltför sällan ges plats för två eller tre extra vid familjebordet utan besvär och åthävor. En del skyller på att “det är ailltför mycket extra arbete”. Det vore det inte om ni endast sade: “Vi har inte gjort några särskilda förberedelser, men du är välkommen att ta det, som vi har det.” Den oväntade gästen uppskattar ett välkommen myckt!t mer än de mest genomtänkta förberedelser. VFF2 585.1

Vi förnekar Kristus genom att göra så stora förberedelser för våra gäster, att vi tar den tid som rätteligen tillhör Herren. På så sätt rövar vi från Gud. Och vi gör också därigenom orätt mot andra. Genom att ordna kostsamma och fina bjudningar berövar många de egna familjemedlemmarna den uppmärksamhet de behöver, och genom sitt exempel leder de andra till att göra på samma sätt. VFF2 585.2

Man skaffar sig onödiga bekymmer och bördor genom sin önskan “att slå på stort”, när man har gäster. Genom att laga många olika slags maträtter, överanstränger husmodern sig. Och på grund av att det serveras så många rätter, äter gästerna för mycket. Sjukdom och lidande blir följden därav, dels på grund av överansträngning och dels på grund av frosseri. Dessa påkostade fester är en börda och en skada. VFF2 585.3

Men Herren önskar att vi skall sörja för våra trossyskons intressen. Paulus ger ett exempel på detta. Han skriver till församlingen i Rom: “Jag anbefaller åt eder vår syster Febe, som är församlingstjänarinna i Kenkrea. Så mottagen då henne i Herren, såsom det höves de heliga, och bistån henne i allt vari hon kan behöva eder; ty hon har själv varit ett stöd för många och jämväl för mig.” (Rom. 16: 1, 2.) Hon tog emot aposteln som gäst, och hon var på ett särskilt sätt värdinna för främlingar, som behövde omtanke. Hennes exempel skulle följas idag av församlingarna. VFF2 585.4

Det själviska intresse som ofta visas “mig och min familj”, misshagar Gud. Varje familj som omhuldar denna anda, behöver bli omvänd genom de upphöjda principer, som Kristi liv ger exempel på. De som isolerar sig och är oviljiga att bjuda hem besökande, förlorar många välsignelser. VFF2 586.1

En del av våra samfundsanställda har sådan ställning, att de ofta måste bjuda hem gäster, antingen sina egna trossyskon eller främlingar. Några har då ansett att konferensen skulle stå för denna utgift och ge dem ett tillägg som täcker dessa extra kostnader. Men gästfriheten är ett uppdrag, som Gud ålagt sitt folk. Det är inte Guds plan, att en eller två skall visa gästfrihet för en konferens eller en församling, inte heller att någon skall få betalt för att de bjuder hem sina trossyskon. Det är ett påfund, som dikterats av själviskhet och Guds änglar lägger märke till detta. VFF2 586.2

De som reser från plats till plats som evangelister eller missionsarbetare på något område skulle bevisas gästvänlighet av medlemmarna i de församlingar, där de arbetar. Trossyskon, ge dessa ett hem, även om det skulle innebära en avsevärd personlig uppoffring. VFF2 586.3

Kristus för räkenskap över varje utgift vi har för att kunna utöva gästfrihet för hans skull. Han förser oss med allt som behövs för denna uppgift. De som för Kristi skull tar emot sina trossyskon som gäster och gör sitt bästa för att göra deras besök till så stort ömsesidigt gagn som möjligt ihågkoms i himmelen såsom värdiga särskilda välsignelser. VFF2 586.4