Vägledning För Församlingen II.

Gästvänlighet

Bibeln betonar starkt vikten av att visa gästvänlighet. Den inte endast påbjuder gästfrihet som en plikt, men den ger oss många vackra exempel på ntövandet av denna älskvärdhet och de välsignelser, som den medför. Främst bland dessa är Abrahams erfarenhet. VFF2 583.1

I berättelsen i 1 Mosebok ser vi patriarken vid middagstiden en het sommardag sitta i dörren till sitt tält i skuggan av Mamres terebinter. Tre vandringsmän närmar sig. De begär ingen gästfrihet, ber inte om någon ynnest. Men Abrahams tillåter dem inte att gå utan att först ha fått någon förfriskning. Han är en man kommen till hög ålder, en man av rang och rikedom, högt ärad och van att befalla. Men när han ser dessa främlingar, skyndar han emot dem från tältets ingång och bugar sig till jorden. I det han vänder sig till ledaren, säger han: “Herre, har jag funnit nåd för dina ögon, så gå icke förbi din tjänare.” Han hämtar själv vatten så att de kan tvätta sina dammiga fötter. Han själv bestämmer vad de skall äta. Och medan de vilar i den svalkande skuggan gör Sara, hans hustru, deras måltid färdig, och Arbraham står respektfullt bredvid dem medan de tar del av hans gästfrihet. Denna vänlighet visade han helt enkelt förbipasserande, främlingar på väg förbi som han kanske aldrig mer skulle träffa. Men när måltiden var över, avslöjade sig hans gäster. Han hade betjänat inte endast himmelska änglar utan deras härlige Anförare, sin Skapare, Återlösare och Konung. Och för Abra:hans kungjordes himmelens rådslag och han kallades “Guds vän”. VFF2 583.2

Abrahams brorson Lot hade, trots att han bott i Sodom, samma anda av vänlighet och gästfrihet. När Lot i skymningen såg två främlingar i stadsporten och visste vilka faror som lurade på dem i den syndiga staden, insisterade han att ta dem med till sitt hem. Han tänkte inte alls på den fara som därmed kunde bli en följd för honom och hans familj. Det var en del av hans livsgärning att beskydda dem som hotades av faror och att ta vård om de hemlösa, och denna kärleksfulla gärning bevisad mot två främlingar förde änglar till hans hem. Dessa som han tänkte beskydda skyddade honom. Vid nattens inbrott förde han dem i säkerhet in genom sin dörr, och i gryningen nästa dag förde de honom och hans familj ut från den till undergång dömda staden till en säker plats. VFF2 584.1

Dessa vänliga handlingar ansåg Gud tillräckligt betydelsefulla för att nedteckna i sitt ord, och mer än tusen år senare hänvisar den inspirerade aposteln till dem: “Förgäten icke att bevisa gästvänlighet; ty genom gästvänlighet hava några, utan att veta det, fått änglar till gäster.” (Hebr. 13: 2.) VFF2 584.2

Den förmån som Abraham och Lot fick förnekas inte heller oss. Genom att bevisa Guds barn gästvänlighet, kan också vi få ta emot hans änglar i våra hem. Även i våra dagar kommer änglar i mänsklig gestalt och gästar människors hem. Kristna, som vandrar i Guds ansiktes ljus, har alltid osynliga änglar som sina följeslagare, och dessa heliga varelser lämnar efter sig välsignelser i våra hem. VFF2 584.3

Gästvänlighet är ett av de karaktärsdrag ‘som, enligt Bibeln, skall utmärka den som bär ansvar i församlingen: Och till hela församlingen ges denna uppmaning: “Varen gästvänliga mot varandra utan knot, och tjänen varandra, var ,och en med den nådegåva han har undfått, såsom goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd.” (1 Petr. 4: 9, 10.) VFF2 584.4