Vägledning För Församlingen II.

Der stora missionsfältet här hemma

Vilken nöd existerar inte i själva hjärtat av våra s.k. kristna länder! Tänk på de fattigas levnadsvillkor i våra storstäder! I dessa städer är det skaror av människor, som inte får så mycket omsorg och hänsyn, som vi ger vår boskap. Det finns tusentals stackars barn, trasiga och halvsvultna, med ondska och fördärv skrivna i sina ansikten. Familjerna packas samman eländiga bostäder, många av dessa är mörka källare som stinker av fukt och smuts. Barn föds på dessa förfärliga platser. Barn och ungdomar får inte se något som är tilldragande, ingenting av den naturens skönhet som Gud skapat för att glädja oss. Dessa barn lämnas att växa upp, danas och formas till sin karaktär nästan utan normer, med elände och dåliga föredömen runt omkring sig. De hör Guds namn, endast när det missbrukas. Fula ord lukt av sprit och tobak, moralisk förnedring av alla slag finns överallt och fördärvar sinnena. Och från dessa hemvist av elände stiger bönfallande rop om mat och kläder från många som inte vet någonting om bön. VFF2 525.1

Våra församlingar skulle här ha ett arbete att utföra, för vilket många har liten eller ingen förståelse, ett arbete som är nästan orört. Jesus sade: “Jag var hungrig, och I gåven mig att äta; jag var törstig, och I gåven mig att dricka; jag var husvill, och I gåven mig härbärge, naken, och Iklädden mig; Jag var sjuk, och I besökten mig; jag var i fängelse, och I kommen till mig.” (Matt. 25: 35,36.) En del tror att om de skänker pengar till detta arbete, så är det allt de behöver göra. Men det är ett misstag. Donationer kan aldrig ersätta det personliga tjänandet. Det är riktigt att vi skall ge av våra medel, och många fler skulle göra det, men personligt arbete fordras av alla i förhållande till deras krafter och möjligheter. VFF2 525.2

Arbetet att samla de behövande, de utstötta, de lidande, de utblottade, är just Jet arbete, som varje församling som bekänner sig till sanningen för denna tid, för längesen skulle ha utfört. Vi skall visa den barmhärtige samaritens ömma medlidande genom att vi fyller deras lekamliga behov, mättar de hungriga, tar de fattiga, som drivits bort från sina hem, till våra hem, under det att vi dagligen hos Gud hämtar den nåd och kraft, som gör oss i stånd att nå de djupaste djup av mänskligtelände och så hjälpa dessa som omöjligen kan hjälpa sig själva. I detta arbete har vi god möjlighet att framhåna Kristus, den korsfäste. VFF2 526.1

Varje församlingsmedlem skulle känna det som sin särskilda plikt att arbeta för människorna i hans grannskap. Tänk ut hur ni bäst kan hjälpa dem som inte visar något intresse för andliga ting. Visa intresse för era vänners såväl andliga som timliga välfärd då ni besöker dem. Framställ Kristus såsom Frälsaren som förlåter synder. Inbjud era grannar till ert hem och läs med dem från Bibeln och från böcker som förklarar dess sanningar. Detta, i förening med enkla sånger och innerlig bön, kommer att röra deras hjärtan. Församlingsmedlemmarna skulle själva lära sig att göra detta arbete. Detta är lika nödvändigt som att rädda människor i främmande länder. Under det att några känner börda för människor i avlägsna länder, skulle de många som stannar i hemlandet känna börda för de dyrköpta människorna runt omkring dem och arbeta lika ivrigt för deras frälsning. VFF2 526.2

De timmar som vi använder till förströelser, som inte är välgörande varken för själ eller kropp, skulle vi använda till att besöka de fattiga, de sjuka och lidande, eller till att hjälpa någon som är i behov av hjälp. VFF2 526.3