Vägledning För Församlingen II.

Vår plikt mot världen

“Så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son.” Gud sände icke “sin Son i världen för att döma världen, utan för att världen skulle bliva frälst genom honom.” (Joh. 3: 16, 17.) Guds kärlek omfattar hela mänskligheten. När Kristus gav sin missionsbefallning till lärjungarna, sade han: “Gan ut 1 hela världen och prediken evangelium för allt skapat.” (Mark. 16: 15.) VFF2 523.1

Kristi avsikt var att ett ännu större verk skulle ha utförts för människorna än vad vi hittills har sett. Han menade inte att ett så stort antar! skulle välja att stå under Satans baner och bli motståndare till Guds styrelse. Världens Frälsare avsåg inte att hans friköpta arvingar skulle leva och dö i sina synder. Varför har då så få nåtts och blivit frälsta? Det är därför att så många av dem som bekänner sig vara kristna verkar på samma sätt rom den store avfällingen. Tusenden som i dag inte känner Gud, kunde ha fröjdat sig i hans kärlek, om de som gör anspråk på att tjäna honom hade arbetat som Kristus arbetade. VFF2 523.2

Frälsningens välsignelser, såväl timliga som andliga, är avsedda för alla människor. Det finns många som anklagar Gud för att världen är full av nöd och lidanden, men det var inte Guds plan att detta elände skulle existera. Det var inte hans mening att en människa skulle ha överflöd av livets goda, under det att andras barn skulle gråta efter bröd. Herren är godhetens Gud. Han har skapat tillräckliga förråd för allas behov, och genom sina representanter, som han betrott med sitt goda, skall enligt hans plan alla hans varelsers behov fyllas. VFF2 523.3

Vi som tror Herrens ord borde läsa den instruktion som ges i tredje och femte Mosebok. Där kan vi se vilket slags undervisning familjerna i Israel fick. Under det att Guds utvalda folk skulle framstå som avskilt och heligt, skilt från de andra nationerna som inte kände Gud, skulle de behandla främlingen vänligt. Man fick inte se ned på honom därför att han inte var av Israels folk. Israeliterna skulle älska främlingen, emedan Kristus i sanning dog lika mycket för att frälsa honom som för att frälsa Israel. Vid deras tacksägelsefester, när de berättade Guds nådesgärningar, skulle främlingen hälsas välkommen bland dem. När de inbärgade ‘Skörden, skulle de lämna en viss del därav på åkern till de fattiga och till främlingen. Så skulle främlingen också dela med dem Guds andliga välsignelser. Herren, Israels Gud, befallde att de skulle tas emot, om de valde sällskap med dem som kände och dyrkade honom. På det sättet skulle de lära känna Jehovas lag och förhärliga honom genom sin lydnad. VFF2 524.1

På samma sätt önskar Gud idag, att hans barn, både när det gäller rimliga och andliga ting, skall dela med sig till världen. För varje Jesu lärjunge i varje tidsålder gäller Frälsarens dyrbara ord: “Den som tror på mig, av hans innersta skola strömmar av levande vatten flyta fram.” (Joh. 7: 38.) Men i stället för att dela med sig av Guds gåvor, är många som bekänner sig vara kristna, upptagna av sina egna små intressen, och själviskt håller de tillbaka Guds välsignelser från sina medmänniskor. VFF2 524.2

Medan Gud genom sin försyn uppfyllt jorden med sina gåvor och fyllt dess förrådshus med vad vi behöver, ser vi överallt nöd och elände. En frikostig försyn har lagt i hans mänskliga medarbetares händer ett överflöd för att fylla allas behov, men Guds förvaltare är otrogna. I den kristna världen läggs så mycket ned på extravaganser att det skulle vara tillräcklig för att fylla alla hungrigas behov och att kläda de nakna. Många som bär det kristna namnet ger ut pengar för själviska nöjen, för tillfredsställandet av aptiten, för starka drycker och delikatesser, för extravaganta hus, möbler och kläder, under det att de knappast ger dem som lider en blick av medömkan eller ett ord av sympati. VFF2 524.3