Vägledning För Församlingen II.

Vår plikt att arbeta

Den trosbekännelse du har gör det lika mycket till din plikt att arbeta sex dagar i veckan som att besöka kyrkan på sabbaten. Men du är inte flitig. Du låter timmar, dagar, ja t.o.m. veckor gå utan att du uträttar någonting. Den bästa predikan du kunde hålla för världen, vore att reformera ditt eget liv och försörja din egen familj. Aposteln skriver: “Men om någon icke drager försorg om sina egna, först och främst om sina närmaste, så har denne förnekat sin tro och är värre än en otrogen.” (1 Tim. 5: 8.) VFF2 47.3

Du drar skam över Herrens verk, när du på den plats där du bor lever i lättja och sätter dig i skuld för att försörja familjen. Dessa ,skulder är du inte särskilt angelägen att betala utan i stället flyttar du till en annan plats. Det är svek mot dina grannar. Världen har rätt att fordra absolut redbarhet av dem som bekänner sig vara bibelkristna. På grund Även mans likgiltighet, när det gäller att betala sina skulder, är våra medlemmar i fara att anses som opålitliga. VFF2 48.1

“Alt vad I viljen, att människorna skola göra eder, det skolen lock göra dem.” Dessa ord avser både dem som arbetar med sina händer och dem som har något att ge. Gud har gett dig kraft och skicklighet, men du har inte brukat dessa gåvor. Om så skulle behövas, ,stig upp tidigt på morgonen, t.o.m. medan stjärnorna ännu lyser. Planera ditt arbete och utför det sedan. Infria varje löfte, såvida inte sjukdom skulle hindra dig. Det är bättre att du nekar dig själv mat och sömn än att vara skuld till att andra inte får vad dem tillkommer. VFF2 48.2

Framgångens höjd bestiger ingen utan ansträngning. Ingen skall vänta sig att utan egna insatser vinna segerpriset, vare sig det gäller andliga eller världsliga ting. Det beror inte “av de snabba huru de lyckas i löpandet, icke av hjältarna hur striden Utfaller”, men den som är lättjefull blir fattig. De som är ihärdiga och flitiga är inte endast själva lyckliga utan bidrar också i hög grad till andras lycka. Skicklighet och välstånd erhålls vanligtvis endast som resultat av nit och strävsamhet. Farao visade sin uppskattning av dessa karaktärsdrag, när han sade till Josef: “.. . ifall du vet om några bland dem att de äro dugande män, så sätt dessa till uppsyningsmän över min boskap.” (1 Mos. 47: 6.) VFF2 48.3

Det finns ingen ursäkt för broder X med mindre hans kärlek till maklighet och hans oförmåga att planera och sätta sig själv i arbete, är en ursäkt. Det bästa för honom vore att lämna hemmet och arbeta under någon som kan planera för honom. Han har så länge varit en sorglös, oföretagsam herre över sig själv att inte mycket blir utfört. Han är också ett dåligt exempel för sina barn. De liknar honom till karaktären. De låter modern bära bördorna. De gör vi visserligen det de blir ombedda att göra, men de utvecklar inte, såsom barn borde göra, förmåga att se vad som behöver göras och gör det utan att bli tillsagda. VFF2 48.4