Vägledning För Församlingen II.

“Väl förfaren i sin syssla”

“Ser du en man som är väl förfaren i sin syssla, hans plats är att tjäna konungar; icke må han tjäna ringa män.” (Ords. 22: 29.) “Fattig bliver den som arbetar med lat hand, men de idogas hand skaffar rikedom.” (Ords. 10: 4.) “Älsken varandra av hjärtat i broderlig kärlek; göken överträffa varandra i inbördes hedersbevisning. Varen icke tröga, där det gäller nit; varen brinnande i anden, tjänen Herren.” (Rom. 12: 10 -11.) VFF2 46.1

De många uppmaningar till flit, som finns i både Gamla och Nya testamentet visar tydligt det nära sambandet mellan våra levnadsvanor och våra religiösa känslor och seder. Människans sinne och kropp är så skapade, att mycken övning är nödvändig för att alla våra förmågor skall utvecklas rätt. VFF2 46.2

Medan många engagerar sig för mycket i jordiska affärer, går andra till den motsatta ytterligheten och arbetar inte tillräckligt för att kunna försörja sig själva och de som är beroende av dem. Broder X tillhör just denna klass. Han uppträder visserligen som husets herre men det är han inte i verkligheten. De tyngsta ansvaren och bördorna låter han ‘sin hustru bära, medan han själv lever i bekymmerslös lättja eller sysslar med småting, som oj ringa grad bidrar till familjens underhåll. Han kan sitta i timmar och prata med sina söner eller grannar om betydelselösa saker. Han tar saken lugnt och roar sig själv, medan hans hustru och mor utför det arbete som måste göras för att skaffa mat och kläder. VFF2 46.3

Denne broder är en fattig man och kommer alltid att vara en börda för samhället, om han inte inser sitt av Gud givna privilegium och blir en man. Vem som helst kan finna ett arbete av något slag, bara han så önskar. Men om han är sorglös och likgiltig, kommer han att finna de platser som han kunde ha erhållit, redan upptagna av dem som visade större handlingskraft och flit än han. VFF2 47.1

Gud hade aldrig tänkt, att du, min broder, skulle leva i en sådan fattigdom som du nu gör. Varför gav han dig den fysik du har? Du har lika stort ansvar för dina fysiska krafter som andra har för sina tillgångar. En del av dem skulle idag tjäna på att byta ut sin förmögenhet mot din fysiska kraft. Men om de vore i ditt ställe, skulle de genom att plikttroget använda såväl sina själsliga som kroppsliga krafter, snart ha mer än de behövde och inte vara någon något skyldig. Det är inte på grund av ovilja från Guds sida, som förhållandena tycks vara emot dig, utan orsaken är att du inte använder den kraft Gud har gett dig. Han har aldrig menat att dina krafter skulle rosta bort på grund av overksamhet utan att de skulle stärkas genom att du använde dem. VFF2 47.2