Vägledning För Församlingen II.

Betungade hustrur och mödrar

En kvinna gör sig själv och sin familj stor skada, när hon utför både sitt och de andras arbete, bär t.ex. in både ved och vatten, ja, t.o.m. tar yxan och hugger ved, medan hennes man och söner sitter vid brasan och pratar. Gud har aldrig bestämt, att hustrur och mödrar skulle vara sina familjers slavar. Mången mor tröttas av omsorger, under det att hennes barn inte fostras till att dela hemmets uppgifter med henne. Såsom en följd av detta åldras och dör hon i förtid och lämnar barnen vid en tid när hon som mor bäst behövdes för att leda dem. Vem bär skulden då det?’ VFF2 49.1

Den äkta maken skulle göra allt han kan för att lätta sin hustrus börda och bevara hennes sinne ljust. Barnen skulle aldrig tillåtas växa upp i lättja, för den blir då lätt till en vana hos dem. Om de inte är upptagna med nyttiga sysselsättningar, avtar der”s förmågor eller används i det ondas tjänst. VFF2 49.2

Vad du behöver, min broder, är arbete. Varje drag i ditt ansikte och varje din själsförmögenhet bär vittne därom. Du tycker inte om hårt arbete eller att förtjäna ditt bröd i ditt anletes svett, men så är förordnat av Gud för vårt livsuppehälle. VFF2 49.3

Du misslyckas med att fullfölja vad du påbörjar. Du har inte under självdisciplin lärt dig vad regelbundenhet innebär. Att följa ett system betyder mycket. Gör bara en sak åt gången och gör den väl. Fullborda den innan du börjar med något nytt. Du bör ha bestämda tider när du skall stiga upp, be och äta. Många slösar bort timmar av dyrbar tid i sängen, emedan det tillfredsställer deras läggning, och att göra annorlunda kräver att de gör en extra ansträngning. En timme, förspilld på morgonen, är förlorad för alltid och kan aldrig ersättas. Den vise mannen säger: “Jag gick förbi en lat mans åker, en oförståndig människas vingård. Och se, den var alldeles full av ogräs, dess mark var övertäckt av nässlor, och dess stenmur låg nedriven. Och jag betraktade det och aktade därpå, jag såg det och tog varning därav. Ja, sov ännu litet, slumra ännu litet, lägg ännu litet händerna i kors för att vila, så skall fattigdomen komma farande över dig och armodet såsom en väpnad man.” (Ords. 24: 30-34.) VFF2 49.4

De som gör även det minsta anspråk på gudsfruktan borde vara en prydnad för den lära ,de bekänner sig till, och de skulle inte tillåta att sanningen blev smädad på grund av deras tanklösa handlingar. “Varen ingen något skyldiga” (Rom. 13: 8) säger aposteln. Det är din plikt nu, min broder, att allvarligt ändra dina lättjefulla vanor och så ta vara på tiden. Låt världen se att sanningen har åstadkommit en reformation i ditt liv. (Band 5, sid. 178-182, 1882.) VFF2 50.1