Vägledning För Församlingen II.

Att röva från Gud

Det har visats mig att många av vårt folk rövar från Gud när det gäller tionde och offer och som en följd av detta hindras hans verk. Guds förbannelse vilar över dem som lever på Guds godhet, men ändå tillsluter sina hjärtan och inte gör någonting eller närmast ingenting för att befrämja hans verk. Bröder och systrar, hur kan vår nåderike Fader fortsätta att göra er till sina förvaltare och förse er med medel som skulle brukas för hans räkning, när ni girigt griper dessa och själviskt gör anspråk på allt för er egen räkning. VFF2 43.1

I stället för att överlämna till Gud de medel han lagt i deras händer, investerar många av dem sina pengar i mera jord. Detta onda ökar bland våra bröder. De ägde redan nog att bekymra sig för men deras kärlek till pengar och deras önskan att bli väl ansedda av sina grannar, leder dem till att begrava sina medel i denna värld och att ,beröva Gud det som rätteligen tillhör honom. Kan vi förvåna oss över att de inte har framgång, att Gud inte välsignar deras skördar och att de är missräknade? VFF2 43.2

Kunde bara våra bröder komma ihåg, att Gud kan välsigna tjugo hektar jord och göra dem lika fruktbärande som ett hundra hektar, skulle de inte fortsätta att gräva ned sig i Jord och värld, utan låta sina medel tillföras Guds skattkammare. “Tagen eder till vara”, sade Jesus, “för att låta edra hjärtan förtyngas av omåttlighet och dryckenskap och timliga omsorger.” (Luk. 21: 34.) Satan är belåten, om ni utökar era jordegendomar och investerar era medel i världsliga företag, för genom att handla så hindrar ni inte endast Guds verk att gå framåt, men genom oro och överansträngning minskar ni era möjligheter till det eviga livet. VFF2 43.3

Vi skulle följa vår Frälsares uppmaning: “Säljen vad lägen och given allmosor; skaffen eder penningpungar som icke nötas ut, en outtömlig skatt i himmelen. . .” (Luk. 12: 33.) Det är nu våra bröder skulle minska sina ägodelar i stället för att föröka dem. Vi står i beredskap att flytta till ett bättre land, ja, till ett himmelskt. Låt oss inte bli bofasta på denna jord, utan begränsa oss till det nödvändigaste. VFF2 44.1

Tiden kommer då vi inte kan sälja till något pris. Ett påbud kommer att utfärdas att ingen som inte har tagit vilddjurets märke kan köpa eller sälja. (Band 5, sid. 148-152, 1882.) VFF2 44.2

Herren har visat mig upprepade gånger, att det strider mot Bibeln att göra något för att trygga vårt lekamliga behov under nödens tid. Jag såg att om de heliga skaffade sig förråd av mat hemma eller ute på åkrama under nödens tid, skall det, när hungersnöd och pest härjar i landet, tas ifrån dem med våld och främlingar skörda deras fält. Den tiden skall vi helt förtrösta på Herren och han skall uppehålla oss. Jag såg att bröd och vatten inte skall fattas oss, och vi skall inte svälta, för Gud kan duka ett bord åt oss i ödemarken. Om det blir nödvändigt kan han sända korpar med mat till oss såsom de förde mat till profeten Elia, eller också kan han låta det regna manna från himmelen såsom för Israels barn. VFF2 44.3

Hus och jordagods är inte av någon betydelse för ,de heliga under nödens tid, ty de måste då fly för den rasande pöbeln, och på den tiden kan inte längre deras ägodelar användas för att främja evangelii sak. Jag såg att det är Guds vilja att de helgade, innan nödens tid kommer, skall frigöra sig från allt som kan vara ett hinder och sluta ett förbund genom offer. Om de har lagt allt vad de äger på altaret och innerligt ber Gud att det skall användas av honom, ,skall han undervisa dem om när de skall ge bort dessa ting. De är då fria i nödens tid och har inget som binder dem. (1851, Early Writings, sid. 56, 57.) VFF2 44.4