Vägledning För Församlingen II.

Val av ledare

Aposteln Paulus skriver till Titus: “När jag lämnade dig kvar. . . var det för att du skulle otdna vad som ännu återstod att ordna, och för att du, på det sätt som jag har ålagt dig, skulle i var särskild stad tillsätta äldste, varhelst någon oförvitlig man funnes, en enda kvinnas man, en som hade troende barn, vilka icke vore i vanrykte för oskickligt leverne eller vore uppstudsiga. Ty en församlingsföreståndare bör vara oförvitlig, såsom det höves en Guds förvaltare.” (Tit. 1: 5-7.) Det skulle vara väl, om alla våra predikanter gav akt på dessa ord och inte var för kvicka att installera någon i ett ämbete utan grundlig eftertanke och mycken bön, att Gud skulle klargöra genom sin helige A'nde vem han utvalt. VFF2 271.1

Den inspirerade aposteln sade: “Förhasta dig icke med hand påläggning.” (1 Tim. 5: 22.) I några av våra församlingar har organisation och ordination av de äldste varit förhastad. Bibelns regler har inte följts och som en följd härav har stora bekymmer uppstått i församlingen. Man skulle inte vara så snabb när det gäller att välja ledare och att ordinera män, som i intet avseende är passande för det ansvarsfulla arbetet - män som behöver bli omvända, förfinade och renade, innan de på något område kan tjäna i Guds verk. VFF2 271.2

Evangelii nät fångar både goda och onda. Det tar tid för en karaktär att utvecklas. Det tar också tid att verkligen lära känna människor. Man skall tänka på den föreslagnes familj. Omhändertas den med fast hand? Förestår mannen sitt hus med heder? Vad slags karaktär har hans barn? Är de en heder för sin fars inflytande? Om han inte visar hänsyn, visdom och gudsfruktan i sin egen familj, kan man med säkerhet dra slut satsen att samma svagheter följer honom in i församlingen och samma ohelgade sätt att leda visar sig där. Det är långt bättre att kritisera mannen, innan han träder in i sitt ämbete, än efteråt. Det är bättre att ge råd och bedja innan man tar det avgörande steget än att sedan söka rätta till följderna av sitt felsteg. VFF2 271.3

I en del församlingar saknar ledarna de rätta kvalifikationerna för att fostra församlingsmedlemmarna att bli arbetare. Takt och omdöme har inte använts för att uppehålla ett levande intresse i Guds verk. Ledaren är sjö och långsam. Han talar för mycket och beder för långa offentliga böner. Han har ingen levande förbindelse med Gud som kan ge honom nya erfarenheter. VFF2 272.1

Ledarna i församlingarna på varje plats skulle vara fulla av iver och osjälviskt intresse, Guds-män som rätt kan leda verket. De skulle frambära sina önskningar i tro till Gud. De skulle ägna all tänkbar tid åt bön i enrum, men offentligt skulle de göra sina vittnesbörd och böner korta och rakt på sak. Långa, torra böner och långa utläggningar skulle undvikas. De trossyskon som vill uppmuntra och uppbygga andra måste först själva ha upplevt det de önskar delge andra. De miste ha daglig kontakt med Gud, de måste dagligen hämta vad de behöver från hans outtömliga förrådshus, både nytt och gammalt. Om de själva blivit upplivade genom Guds Ande kan de trösta, styrka och ge andra nytt mod. Men om de inte själva har druckit ur frälsningens levande källa, vet de inte hur de skall leda andra dit. VFF2 272.2

För dem som tagit emot Sanningens teori måste man betona nödvändigheten av andliga erfarenheter. Predikanterna måste förbli i Guds kärlek, och sedan klargöra för folket behovet av en personlig helgelse, en personlig förvandling. Alla behöver en levande erfarenhet. För dem som inte har Kristus i hjärtat och later hans Ande kontrollera sina känslor blir deras trosbekännelse av intet värde, och deras ställning blir sämre än om de aldrig hört evangelium. VFF2 272.3

För de små grupper som tar emot adventbudskapet skulle sådana arrangemang göras att församlingens framgång säkras. En person väljs för att leda under en vecka eller en månad. På så sätt kan olika personer delta i arbetet, och efter lämplig prövotid kunde någon genom röstning i församlingen bli erkänd som ledare, men skulle aldrig väljas för mer än ett år. Då kan någon annan väljas, eller samma person - om hans tjänst visat sig vara en välsignelse för församlingen - kan bli omvald. Samma princip skulle följas, när det gäller att välja personer till andra ansvarsfulla poster, t.ex. ämbeten inom konferensen. Män som man inte först “prövat” skulle aldrig väljas till föreståndare för en konferens. Många visar inte den rätta urskiljningen i de viktiga frågor som innefattar eviga ting. VFF2 272.4