Vägledning För Församlingen II.

Hur vi bemöter syndare

Om någon har syndat, skall inte hans bröder och systrar tissla och tassla om det och göra sina kommentarer; därmed förstoras de synder och fel som man tror har begåtts. Ofta sker så, och följden därav är att Guds misshag vilar över dem som handlar så, och Satan jublar över att han kan försvaga och plåga dem som borde vara starka i Herren. Världen ser deras svaghet och dömer denna klass och den sanning som de bekänner sig älska, ty de bär inte dess frukt. “Herre, vem får bo i din hydda? Vem får dväljas på ditt heliga berg? Den som vandrar ostraffligt och gör vad rätt är och talar sanning av hjärtat, den som icke bär förtal på sin tunga, den som icke gör sin broder något ont och icke drager smälek över sin nästa, den som aktar den förkastlige för intet, men ärar dem som frukta Herren; den som svär sig till skada, men ej bryter sin ed; den som icke driver ocker med sina penningar och icke tager mutor för att fälla den oskyldige. Den som så handlar, han skall icke vackla till evig tid.” (Ps. 15.) Här är baktalaren utestängd från Guds tabernakel och boningarna på Sions heliga berg. Den som klandrar sin nästa, kan inte få Guds erkännande. VFF2 268.3

Hur många predikanter som är upptagna av ett själavinnande arbete har inte då människor sökt Gud och sanningen, kallats från detta arbete för att reda ut problem bland för samlingsmedlemmar som själva har helt fel och som har en stridslysten och högmodig anda? VFF2 269.1

Upprepade gånger har det hänt att man tagit män från deras arbetsfält, just när deras verk hade framgång. Det är fiendens list att på så sätt hindra Gnds verk. När människor är färdiga att ta emot adventbudskapet lämnas de åt dessa ogynnsamma inflytanden, de förlorar intresset, och mycket sällan händer det att deras intresse kan väckas på nytt. Satan söker alltid att genom list kalla predikanten från arbetsfältet vid en kritisk tidpunkt, så att resultatet av hans arbete skall gå förlorat. VFF2 269.2

Det finns i församlingen oomvända, ohelgade människor som tänker mer på att genomdriva sina egna planer och uppehålla sin egen värdighet än de tänker på sina medmänniskors frälsning. Och Satan påverkar dem så att de skall ställa till svårigheter som upptar predikantens tid och arbete, och många människor går som ett resultat därav förlorade. VFF2 269.3

På grund av att församlingens medlemmar är splittrade blir de hårda och oemottagliga för intryck. Predikantens ansträngningar är som att försöka smida kallt järn. Varje parti i församlingen blir mer och mer övertygat om att just det har rätt. Predikanten blir den minst avundsvärda för hur visligt han än väljer, måste hans beslut misshaga någon och så växer parti andan. VFF2 269.4

Om predikanten t_r in hos en eller annan blir säkerligen många andra avundsjuka och rädda för att predikanten skall få ogynnsamma intryck av dem. Om han ger råd, säger några att “den eller den har talat med honom”, och hans ord är utan betydelse för dem. På detta sätt omger de sig själva med misstro och onda tankar, och predikanten är prisgiven åt deras fördomar och avund. Alltför ofta är förhållandet värre när han lämnar platsen än när han kom dit. Hade han absolut vägrat att lyssna till de obekräftade, ensidiga påståendena, hade han gett råd i överensstämmelse med Bibelns regel och i likhet med Nehemja sagt: “Jag har ett stort arbete för händer och kan icke komma ned” (Neh. 6: 3), skulle församlingens tillstånd ha vunnit på det. VFF2 270.1

Predikanter och lekmän misshagar Gud, när de tillåter en skilda församlingsmedlemmar att berätta för dem Om syskons synder och fel. De skulle inte lyssna till deras rapporter utan i stället fråga: “Har du själv följt Frälsarens föreskrifter? Har du gatt till den felande och talat med honom i enrum? Och har han vägrat att lyssna på dig? Har du då med omtanke och unddr bön tagit två eller tre andra med dig, och så i ömhet, ödmjukhet och mildhet, med ditt hjärta fyllt av ‘kärlek till honom, sökt påverka honom?” VFF2 270.2

Efter det att vi följt vår Ledares råd beträffande felande syskon, följer ett andra steg: berätta det inträffade för församlingen och behandla saken i överensstämmelse med Bibeln. Himmelen skall då godkänna församlingens beslut, nämligen att utesluta. den felande medlemmen om han inte vill ångra och bättra sig. Stäng ditt öra för klagomål och vägra att föra fram en anklagelse mot din nästa om dessa steg inte har tagits. Om alla församlingsmedlemmar handlade så, skulle skvallret snart upphöra, för de skulle inte finna något lämpligt område dar de kunde bitas och äta upp varandra. VFF2 270.3