Vägledning För Församlingen II.

Ett återupplivande av den första kärleken

Er tro måste bli någonting mer än vad den har varit, eller ni kommer att vägas på en våg och befinnas vara för lätta. På den sista dagen skall all världens domare låta avgörandet bero på det intresse ni visat och vad ni gjort för de nödställda, de förtryckta och de frestade. Ni kan inte gå förbi dessa vid sidan om vägen och sedan som frälsta syndare få ingång i Guds rike. Kristus sade: “Vadhelst I icke haven gjort mot en av dessa minsta, det haven I ej heller gjort mot mig.” (Matt. 25: 45.) VFF2 264.2

Det är ännu inte för sent att sona vad ni försummat. Låt den första kärleken, den första glöden återupplivas! Sök upp dem som ni drivit bort! Förbind de sår ni vållat! Kom nära Guds förbarmande, älskande hjärta och låt er genomströmmas av gudomligt medlidande som sedan går från er .till andra. Låt den ömhet och nåd som Jesus uppenbarade 1 sitt eget liv bli ett exempel för oss, hur vi skulle behandla vår nästa, särskilt de som är våra trossyskon i Kristus. Många som blivit svaga i tron och missmodiga i livets kamp skulle ha fått ny kraft till seger, om de fått ett vänligt ord av tröst och uppmuntran. Låt oss aldrig, aldrig vara hjärtlösa, kalla, osympatiska och dömande. Försumma aldrig ett tillfälle att saga ord av uppmuntran, hopp och inspiration. Vi vet inte hur långt vår vänlighet, våra Kristus-lika försök att lätta bördor, kan nå. Det enda sättet att hjälpa den vilsegångne är i en anda av saktmod, mildhet och öm kärlek. (Band 5, sid. 603-613, 1889.) VFF2 265.1

Gud har dyrköpta människor i sin församling, men där finns också sådana som är ogräs bland vetet. Men Herren har inte gett varken dig eller någon annan i uppdrag att skilja mellan ogräset och vetet. Vi kan se och fördöma andras fel, under det att vi själva har större fel, som vi inte har ‘sett, men som andra tydligt ser. (Band 5, sid. 333, 334, 1885.) VFF2 265.2

Gud anser inte alla synder vara av samma betydelse och storlek. På samma sätt som den dödliga människan bedömer han synden efter olika grader av skuld. Men hur bagatellartad den orätta handlingen än må tyckas i människors ögon, är ingen synd liten i Guds ögon. De synder som människor vanligen betraktar som små, kanske är just de som Gud räknar som stora. Man föraktar drinkaren och säger till honom att hans synd kommer att utestänga honom från himmelen, under det att stolthet, själviskhet och girighet inte påtalas. Men dessa synder är på ett särskilt sätt angrepp mot Gud. Han “står emot den högmodige” och Paulus säger att girighet är avgudadyrkan. De som känner till Bibelns förkastelsedom över avgudadyrkan inser genast vilken grov överträdelse den synden är. (Band 5, sid. 337, 1885.) VFF2 265.3