Vägledning För Församlingen II.

Föräldrarnas ansvar

Syskon, vill ni inte ägna en liten tanke åt detta ämne och lägga märke till hur ni själva uppför er i Guds hus och vilka ansträngningar ni gör för att fostra era barn att visa vördnad? Ni lägger ett väldigt ansvar på predikanten och menar att han skall ansvara för era barns andlighet. Men ni inser inte ert eget ansvar som föräldrar och uppfostrare, så att ni likt Abraham befaller er familj att följa er och lyda Herrens stadgar. Era söner och döttrar är fördärvade på grund av det exempel ni sätter och er slapphet. Oaktat denna brist på fostran i hemmet, väntar ni av predikanten, att han skall motverka ert dagliga inflytande och utföra en underbar gärning genom att fostra dem till att i sina liv visa dygd och fromhet. Sedan predikanten har gjort allt han kan för församlingen genom förmaningar i trohet och tillgivenhet, genom tålamod och disciplin och ivrig bön för att återvinna och rädda människor men ändå inte lyckats, anklagar ofta föräldrar honom för att inte deras barn är omvända, när det kan bero på deras egen, försummelse. VFF2 204.2

Bördan vilar på föräldrarna. Vill de gå in under .det ansvar som Gud har betrott dem med och utföra sin gärning med trohet? Är de villiga att sträva framåt och uppåt och med ödmjukhet, tålamod och omtanke kämpa för att själva nå en hög andlig standard och sedan hjälpa sina barn att nå den? Det är inte underligt att våra församlingar är svaga och saknar djup, allvarlig fromhet. Våra nuvarande sedvänjor, vilka vanärar Gud och drar ned det heliga och himmelska till något alldagligt, är emot oss. Vi har en helig och helgande sanning, och om våra seder och bruk inte är i harmoni med adventbudskapet, syndar vi mot det stora ljus vi har och är i motsvarande grad skyldiga. Det kommer att bli lättare på vedergällningens dag för hedningarna än för oss. VFF2 205.1

Ett mycket större verk måste utföras när det gäller att återspegla evangeliets ljus. Gud väntar av oss att vi skall bära mera frukt. Han väntar större iver och trohet, mer hängivenhet och flera allvarliga ansträngningar av varje församlingsmedlem när det gäller att arbeta för grannar och andra människor utan Kristus. Föräldrar måste lägga sitt arbete på ett högt plan. Alla som kallar sig kristna måste ta på sig hela vapenrustningen och vädja, varna och saka rädda människor f tån synden. Ta med er så många ni kan till Guds hus för att där lyssna till Sanningen. Vi måste göra mycket mer än vi gör för att rycka människor som bränder ur elden. VFF2 205.2

Det är alltför sant att vördnaden för Guds hus är nästan helt avskaffad. Man gör ingen skillnad på heliga platser och ting och uppskattar inte det heliga och upphöjda. Är inte detta en av orsakerna till bristen på innerlig fromhet i våra familjer? Är det inte så därför att vi dragit ned de heliga principerna i smutsen? Gud gav ordningsregler, fullkomliga och exakta till sitt folk i fordom tid. Har hans karaktär ändrats? Är han inte den store och mäktige Guden som regerar i himlarnas himmel? Skulle det inte vara bra för oss om vi ofta läste de instruktioner Gud själv gav till hebréerna, så att den härliga sanningens ljus kan lysa över oss, när vi visar samma vördnad för Guds bus? Vi har stor orsak att i varm och hängiven anda tillbedja vår Gud. Vi har t.o.m. större orsak än judarna att vara uppmärksamma och vördnadsfulla i vår gudstjänst. Men en fiende har försökt att förstöra vår tro på den kristna gudstjänstens helighet. VFF2 206.1

I gudstjänstlokalen, som är avskild för Gud, skulle inte världsliga ting behandlas. Om barnen samlas för att tillbedja Gud i ett rum som under veckan använts som skolsal eller lagerrum, skulle de vara mer än människor, om inte deras tankar kom in på studier och vardagliga ting som stör deras andakt. De unga måste fostras att upphöja heliga ting och visa sann vördnad för Gud i hans hus. Många som bekänner sig vara barn till himmelens Konung uppskattar inte rätt heligheten hos de eviga tingen. Nästan alla behöver undervisas om hur de bör uppföra sig i Guds hus. Föräldrar skulle inte bara lära sina barn, utan fordra att de visar allvar och vördnad i helgedomen. VFF2 206.2

Den moraliska känslan hos dem som tillber i Guds helgedom måste vara upphöjd, förfinad och helgad. Detta har blivit sorgligt försummat. Dess betydelse har förbisetts och som en följd därav har oordning och brist på vördnad tagit överhanden och Gud vanärats. När församlingsledare, predikanter, medlemmar och föräldrar inte rätt förstått denna sak, vad kan man då vänta av oerfarna barn? Man finner dessa ofta i grupper skilda från föräldrarna som skulle ta hand om dem. Trots att de befinner sig i Guds närvaro, är de tanklösa och lättsinniga, viskar och skrattar, är vårdslösa, respektlösa och ouppmärksamma. Sällan har de lärt sig att predikanten är Guds sändebud, att budskapet han förkunnar är ett av Guds medel för människors frälsning, och att det för alla som haft förmånen att höra ,Jet kan bli en lukt från liv till liv eller från död till död. VFF2 207.1