Den stora striden

Kapitel 9—“Förloare” firar triumfer

Den stora Reformationens genombrott kom med Luther i Tyskland på 1500-talet. Men inte mindre viktig var Reformationen i Schweiz under ledning av Ulrich Zwingli. Han var jämngammal med Luther och var ivrig, ståndaktig och kompromisslös. Därigenom fick han stor framgång i sitt arbete för Gud.
I valet av redskap för att reformera kyrkan ser vi samma gudomliga metodik som i valet av dem som skulle grundlägga kyrkan. Den himmelske läraren gick förbi jordens stora män, som var rika, ansedda och vana vid att bli lovordade och ärade som folkets ledare. Dessa var stolta och självgoda och kände sig överlägsna. De kunde inte läras att visa medlidande med sina medmänniskor och bli den ödmjuke nasaréens medarbetare. Jesus kallade olärda fiskare från Galiléen. De hade vant sig vid hårt arbete. Till dem sade han: “Följen mig, så skall jag göra eder till människofiskare.” — Matt. 4: 19. Dessa lärjungar var ödmjuka och läraktiga. Ju mindre de var påverkade av den falska lära som var dominerande på denna tid, dess lättare var det för Kristus att undervisa dem och göra dem beredda för den uppgift som väntade dem. Så var det också på den stora Reformationens tid. De ledande reformatorerna var män med anspråkslös bakgrund. Men mer än några andra av sina samtida var de fria från stolthet över sin samhällsklass. De stod inte heller under inflytande av fanatism och prästpolitik. Det är Guds plan att använda sig av ringa redskap för att utföra stora ting. Då blir det inte människor som får äran, utan Gud, han som verkar i dem både vilja och gärning efter sitt välbehag. DSS 167.1

Några få veckor efter det att Luther hade fötts i en gruvarbetares hydda i Sachsen föddes Ulrik Zwingli i en herdes hydda uppe i Alperna. Zwinglis omgivning under barndomen, och den uppfostran han fick var av sådant slag att det förberedde honom för hans framtida uppgifter. Omgiven som han var av en storslagen natur fick han tidiga intryck av Guds höghet, makt och majestät. Berättelserna om de hjältegärningar som hade utförts i bergen i hans hemland, väckte hänförelse i hans unga sinne. Han lyssnade dagligen till de få berättelserna från Bibeln som hans fromma mormor hade samlat från kyrkans sägner och traditioner. Med djupt intresse hörde han om patriarkernas och profeternas stordåd, om herdarna som vaktade sina hjordar på Palestinas sluttningar och om änglarna som talade med dem om barnet i Betlehem och berättelsen om det som hände på Golgata. DSS 167.2

Liksom Hans Luther gav sin son utbildning ville också Zwinglis far ge sin son utbildning. Pojken sändes tidigt från sin barndoms dal. Hans begåvning utvecklades snabbt. Det dröjde inte länge förrän det blev svårt att finna lärare som kunde undervisa honom. Då han var tretton år reste han till Bern, som på den tiden hade den bäst kända skolan i hela Schweiz. Men här utsattes han för en fara som såg ut att sätta stopp för hans löftesrika framtid. Munkarna gjorde sitt bästa för att locka honom in i ett kloster. Dominikanerna och franciskanerna kämpade med varandra för att vinna folkets gunst. Detta sökte de uppnå genom en prunkande utsmyckning av kyrkorna med hjälp av praktfulla ceremonier, helgonbilder och berömda reliker. DSS 168.1