Den stora striden

Den gömda boken

Då Luther en dag såg sig om bland böckerna i universitetsbiblioteket upptäckte han en latinsk bibel. En sådan bok hade han aldrig sett förut. Han visste inte ens att den existerade. Han hade nog hört att delar av evangelierna och breven hade blivit lästa för folket vid den offentliga gudstjänsten, men han menade att det var allt som stod i Bibeln. Nu fick han för första gången se Bibeln oavkortat. Med en blandning av förundran och vördnad bläddrade han i Bibeln, och med klappande hjärta läste han livets Ord. Då och då stannade han för att uttrycka denna önskan: “Ack om Gud ville ge mig en sådan bok.” — D’ Aubigné, band 2, kap. 2. DSS 119.2

Änglar från himmelen stod vid hans sida. Ljusstrålar från Guds tron uppenbarade sanningens skatter för hans sinne. Han hade alltid varit rädd för att göra något emot Gud. Nu kände han emellertid som aldrig tidigare en överbevisning om sitt syndiga tillstånd. DSS 119.3

En allvarlig önskan om att bli befriad från synd och att få frid med Gud kom honom till slut att gå i kloster och viga sig åt munklivet. Här fordrades det av honom att han skulle utföra de mest förnedrande plikter och gå från hus till hus och tigga. Han befann sig i den ålder då man allra ivrigast kräver respekt och uppskattning. Dessa simpla sysslor var mycket förödmjukande för hans naturliga känslor. Han bar emellertid denna förödmjukelse med tålamod, eftersom han trodde att den var nödvändig på grund av hans synder. DSS 119.4

Varje ögonblick han kunde undvara från sina dagliga plikter använde han till att läsa. Han avstod från sin nattsömn. Han tog knappast tid till de enkla måltiderna. Hans största glädje var att läsa Bibeln. Han hade funnit en bibel som var fastkedjad vid klostermuren. Dit gick han ofta. Efterhand som hans överbevisning om synd blev djupare, sökte han att uppnå förlåtelse och frid genom egna gärningar. Han förde ett hårt liv och försökte betvinga sin onda natur genom att fasta, vaka och piska sin kropp. Han väjde inte för några offer, som skulle göra det möjligt för honom att vinna Guds välbehag. “Jag var verkligen en from munk”, skrev han senare, “och jag iakttog ordensreglerna strängare än jag kan beskriva. Om en munk någonsin kunnat komma till himmelen med hjälp av munkgärningar, så skulle jag utan tvivel varit berättigad till det. . . Hade jag fortsatt på detta sätt mycket längre till, skulle jag säkert ha plågat mig till döds.” — D’Aubigné, band 2, kap. 3. DSS 120.1