Den stora striden

Kapitel 7—Ensam mot de maktägande

Martin Luther var en trogen anhängare av påvekyrkan. Men när Guds Ord lyste upp hans förmörkade tänkande, blev han Guds mäktiga redskap att ge Bibeln till folket.
Främst bland dem som kallades att leda den kristna kyrkan ut ur påvedömets mörker och in i ljuset av en renare lära, stod Martin Luther. Han var ivrig, nitisk och gudhängiven. Han stod främmande för all fruktan, hade en fast tro på Gud och erkände ingen annan grund för tron än Bibeln. Detta gjorde honom till en man för sin tid. Genom honom utförde Gud ett stort verk för att reformera kyrkan och upplysa världen. DSS 117.1

I likhet med de första förkunnarna av evangelium kom Luther från de fattigas led. Sin barndom tillbringade han i en oansenlig, tysk bondgård. Hans far arbetade dagligen som gruvarbetare för att skaffa de nödvändiga medlen för sonens utbildning. Det var hans mening att sonen skulle bli jurist, men Gud ville göra honom till en byggmästare i det stora tempel som sakta byggdes upp under århundradenas lopp. Försakelser, umbäranden och hård disciplin var den skola i vilken Gud förberedde Luther för hans stora livsuppgift. DSS 117.2

Luthers far var en man med stark och aktiv läggning. Han hade stor karaktärsstyrka, var ärlig, handlingskraftig och rättfram. Han var trogen mot det som han betraktade som sin plikt, vilka följderna än skulle komma att bli. Hans klara, sunda förnuft kom honom att betrakta munkväsendet med misstro. Han blev därför mycket missnöjd då Luther utan hans medgivande gick i kloster. Det dröjde två år innan fadern försonade sig med sin son. Men hans åsikter var alltjämt oförändrade. DSS 117.3

Luthers föräldrar ägnade stor omsorg åt sina barns uppfostran och utbildning. De försökte undervisa dem i kunskapen om Gud och i utövandet av kristliga dygder. Fadern bad ofta, medan sonen hörde på, om att barnet skulle komma att tänka på Herrens namn och en gång vara med om att befrämja hans sanning. Varje tillfälle till moralisk och andlig utveckling som deras arbetsamma liv bjöd på, blev påpassligt utnyttjat av dessa föräldrar. De försökte att allvarligt och uthålligt fostra sina barn till att leva ett fromt och nyttigt liv. På grund av sin fasthet och viljestyrka kanske de ibland var litet väl stränga. Men även om reformatorn insåg att de i vissa avseenden hade gått felaktigt fram, berömde han mer än han klandrade deras stränghet. DSS 117.4

Luther sändes tidigt till skolan. Där mötte han både hårdhet och även våld. Hans föräldrar var fattiga. Då han reste hemifrån för att gå i skola i en annan stad, måste han till att börja med skaffa sig levebröd genom att gå från hus till hus och sjunga. Han fick ofta svälta. De dystra, vidskepliga föreställningar som människor på den tiden hade om religionen, fyllde honom med fruktan. Han kunde lägga sig på kvällen med betryckt sinne. Framtiden såg mörk ut, därför att han ständigt tänkte sig Gud som en hård, obarmhärtig domare, en fruktansvärd tyrann i stället för som en kärleksfull Fader i himmelen. DSS 118.1

Men fastän det var så mycket som verkade nedslående på honom, kämpade han sig tålmodigt fram till det höga moraliska och intellektuella ideal som hans själ längtade efter. Hans kunskapstörst såväl som hans allvar och sinne för det praktiska kom honom att söka efter det grundläggande och nyttiga i stället för det lysande och ytliga. DSS 118.2

Då han vid arton års ålder började studera vid universitetet i Erfurt, var hans läge gynnsammare och hans utsikter mer lysande än under tidigare år. Genom sparsamhet och flit hade hans föräldrar skaffat sig en någorlunda bra utkomst och kunde nu ge honom all nödvändig hjälp. Dessutom hade förståndiga vänner genom sitt inflytande i viss utsträckning kunnat mildra de tråkiga verkningarna av hans tidigare uppfostran. Han ägnade sig nu åt studiet av utvalda författare, gjorde sitt bästa för att förstå deras viktigaste tankar och göra de klokas visdom till sin egen. Trots hans förre lärares hårda disciplin hade han tidigt visat, att han kunde gå långt. Då han nu kom under gynnsammare förhållanden utvecklades hans intellekt mycket snabbt. Ett gott minne, en livlig fantasi, en klar och stark tankeförmåga och en outtröttlig flit förde honom snart fram till första ledet bland hans kamrater. Intellektuell disciplin kom hans omdöme att mogna och gjorde hans intellekt aktivt och skänkte honom en skarp uppfattningsförmåga, som förberedde honom för livets konflikter. DSS 118.3

Luther hade en stark tro på Gud. Detta gjorde det möjligt för honom att vara uthållig i sina föresatser och tron utvecklade hos honom en djup ödmjukhet inför Gud. Han insåg alltid sitt beroende av gudomlig hjälp. Han försummade inte att börja varje dag med bön under det att hans sinne hela tiden sände böner om vägledning och stöd upp till Gud. “Att bedja mycket”, sade han ofta, “är den bästa hälften av studierna.” — D’ Aubigné, band 2, kap. 2. DSS 119.1