Den stora striden

Otvetydiga bevis

Den ojämförliga prakten i denna jordiska helgedom var en framställning för människor av härligheten i det himmelska tempel, där Kristus, vår föregångare, gör tjänst för oss inför Guds tron. I detta tempel, där konungarnas Konung bor, är han omgiven av tusen gånger tusen som är hans tjänare, och tio tusen gånger tio tusen står där inför honom (Dan. 7: 10). Det är ett tempel, fyllt av härlighet från den Eviges tron. Serafer, templets ljusomstrålade väktare, döljer där sina ansikten i tillbedjan. Den mest magnifika byggnad som någonsin har kunnat resas av människor, blev bara en svag reflex av dess storlek och härlighet. Men den jordiska helgedomen och tjänsten som utfördes där, undervisade ändå människorna om de viktiga sanningarna angående den himmelska helgedomen och det verk som där utförs för människors frälsning. DSS 399.1

De heliga platserna i helgedomen i himmelen framställdes genom de två avdelningarna i helgedomen på jorden. Då Johannes i en vision fick se Guds tempel i himmelen, såg han “sju eldbloss” som brann “framför tronen”. (Upp. 4: 5.) Han såg också en ängel som hade “ett gyllene rökelsekar; och mycken rökelse blev given åt honom, för att han skulle lägga den till alla de heligas böner på det gyllene altare, som stod framför tronen”. (Upp. 8: 3.) Här tilläts profeten att få se den första avdelningen i helgedomen i himmelen. Han såg “sju eldbloss” och “det gyllene altaret” som i den jordiska helgedomen framställdes genom den gyllene ljusstaken och rökelsealtaret. Vidare såg han att “Guds tempel i himmelen öppnades”. Han kunde nu se in innanför draperiet, in i det allraheligaste. Här såg han “hans förbunds ark”. (Upp. 11:19.) Den heliga ark som Moses lät tillverka och som innehöll Guds lag, var en kopia av denna ark i himmelen. DSS 399.2

De som studerade detta ämne fann här otvetydiga bevis för att det finns en helgedom i himmelen. Moses tillverkade det jordiska tabernaklet efter en bild som visades honom. Paulus säger att denna bild var den sanna helgedom som finns i himmelen. Johannes vittnar att han såg den där. DSS 400.1

I templet i himmelen, Guds boning, är hans tron grundad på rättfärdighet och rätt. I det allraheligaste finns hans lag, den stora rättsregel efter vilken hela mänskligheten skall prövas. Arken som innehåller lagens tavlor täcks av nådastolen, där Kristus hänvisar till sitt blod på syndarens vägnar. Så framställs föreningen mellan rättfärdighet och nåd i frälsningsplanen. Endast den Eviges visdom kunde åstadkomma en sådan förening. Endast Allmakten kunde genomföra den. Det är en förening som fyller hela himmelen med förundran och tillbedjan. Keruberna, som i den jordiska helgedomen med vördnad såg ned på nådastolen, var en framställning av de himmelska härskarornas intresse för återlösningsverket. Detta är det nådens mysterium som änglar längtar efter att få skåda in i, att Gud kan vara rättfärdig när han rättfärdiggör den ångrande syndaren och återupprättar sin förbindelse med den fallna mänskligheten, att Kristus kunde stiga ned för att lyfta otaliga skaror upp ur fördärvets avgrund och klä dem i sin egen fläckfria, rättfärdighets klädnad, så att de kunde umgås med änglar, som aldrig har fallit, och bo i Guds närhet genom alla evigheter. DSS 400.2

Kristi verk som medlare för människorna omtalas i den vackra profetian hos Sakarja om honom som kallas “Telningen”. Profeten säger: “Ja, han skall bygga upp Herrens tempel och förvärva majestät och sitta på sin tron och regera; och en präst skall han vara på sin tron; och fridens rådslag skola vara mellan dem båda.” — Sak. 6: 12, 13. DSS 400.3

“Han skall bygga upp Herrens tempel.” Genom sitt offer och sin medlartjänst är Kristus både grunden och byggmästaren av Guds församling. Aposteln Paulus omtalar honom som “hörnstenen. . . i vilken allt det som uppbygges bliver sammanslutet och så växer upp till ett heligt tempel i Herren. I honom bliven också I med de andra uppbyggda till en Guds boning i Anden”. (Ef. 2: 20-22.) DSS 400.4

Han skall “förvärva majestät”. Äran för den fallna mänsklighetens återlösning tillhör Kristus. Under evigheterna kommer de återlöstas sång att lyda: “Honom som älskar oss och som har löst oss från våra synder med sitt blod. . . honom tillhör äran och väldet i evigheternas evigheter.” — Upp. 1: 5, 6. DSS 400.5

Han skall “sitta på sin tron och regera; och en präst skall han vara på sin tron”. Inte “på sin härlighets tron” eftersom härlighetens rike ännu inte har upprättats. Först när hans medlartjänst har avslutats kommer Gud att “giva honom hans fader Davids tron”, och “på hans rike skall ingen ände vara”. Som präst har Kristus nu satt sig med sin Fader på hans tron. Han sitter tillsammans med den Evige, den självexisterande. Det var “våra krankheter han bar, våra smärtor, dem lade han på sig”. Han var “en som har varit frestad i allting likasom vi, dock utan synd”. Detta gjorde han för att kunna “hjälpa dem som frestas”. “Men om någon syndar så hava vi en förespråkare hos Fadern.” (Luk. 1: 32, 33; Upp. 3: 21; Jes. 53: 4; Hebr. 4: 15; 2: 18; 1 Joh. 2: 1.) Som medlare visar han fram en genomstungen och sargad kropp och ett fläckfritt liv. De sårade händerna, den genomstungna sidan och de genomborrade fötterna talar för den fallna människan, vilkens frälsning har kostat ett så oändligt pris. DSS 401.1