Den stora striden

Avbilder i guld och konsthantverk

Väggarna var gjorda av uppresta bräder som var överdragna med guld och hade fotstycken av silver. Taket var gjort av flera lager av tygvåder. Ytterst fanns dessutom ett överdrag av skinn. De innersta tygvåderna var av fint linne med invävda bilder av keruber. Förutom den yttre förgården, där brännoffersaltaret stod, hade tabernaklet två avdelningar som kallades det heliga och det allraheligaste. Dessa skildes från varandra av ett praktfullt förhänge eller draperi. Ett liknande draperi täckte ingången till den första avdelningen. DSS 397.1

Vid södra väggen i det heliga stod ljusstaken med sina sju lampor som lyste upp helgedomen både dag och natt. Vid norra väggen stod skådebrödsbordet. Framför draperiet, som skilde det heliga från det allraheligaste, fanns det guldbeslagna rökoffersaltaret. Från detta steg ett välluktande rökelsemoln dagligen upp till Gud tillsammans med folkets böner. DSS 397.2

I det allraheligaste stod arken, som var en kista av dyrbart trä, överdragen med guld. I denna förvarades de två stentavlorna, på vilka Gud hade skrivit de tio buden. Ovanpå arken fanns nådastolen som lock, ett praktfullt konsthantverk. På denna stod keruber av massivt guld, en på vardera sidan om locket. I denna avdelning uppenbarade sig Gud i det ljusstrålande molnet mellan keruberna. DSS 397.3

Efter det att judafolket hade slagit sig ned i Kanaan, ersattes tabernaklet av Salomos tempel. Detta byggdes med samma proportioner och inreddes på liknande sätt, även om det var en permanent byggnad och mycket större än tabernaklet. Om vi undantar de år som templet låg öde på Daniels tid, existerade helgedomen i denna form ända till dess att den ödelades av romarna år 70 e. Kr. DSS 397.4

Detta är den enda helgedom på jorden som finns omtalad i Bibeln. Paulus förklarade att den var det första förbundets helgedom. Men finns det då ingen helgedom i det nya förbundet? DSS 397.5

De som sökte efter sanningen gick tillbaka till Hebréerbrevet och började studera det. De fann då att det existerade en andra eller en det nya förbundets helgedom, vilket antyds i de ord från Paulus som redan citerats: “Nu hade visserligen också det förra förbundet sina gudstjänststadgar och sin jordiska helgedom.” Användandet av orden “visserligen också” visar att Paulus har omnämnt denna helgedom tidigare. Då de gick tillbaka till början av det åttonde kapitlet läste de: “Men detta är summan av vad vi vill säga: Vi har en överstepräst, som sitter på högra sidan om Majestäters tron i himmelen för att göra tjänst i helgedomen, i det sannskyldiga tabernaklet, vilket Herren har upprättat och icke någon människa.” — Hebr. 8: 1, 2 (KJV). DSS 397.6

Här förklaras det nya förbundets helgedom. Helgedomen i det gamla förbundet restes av människor och uppfördes av Moses. Den himmelska helgedomen hade däremot uppförts av Herren och inte av någon människa. I den första utförde jordiska präster sin tjänst. I den senare gör Kristus, vår store överstepräst, tjänst vid Guds högra sida. Den ena helgedomen fanns på jorden, den andra finns i himmelen. DSS 398.1

Det tabernakel som Moses byggde, blev dessutom format efter en bild. Herren sade till honom: “Tabernaklet och alla dess tillbehör skolen I göra alldeles efter de mönsterbilder som jag visar dig.” Och åter ljöd befallningen: “Och se till, att du gör detta efter de mönsterbilder som hava blivit dig visade på berget.” — 2 Mos. 25: 9, 40. Paulus säger att det första tabernaklet var “en sinnebild, som avser den nuvarande tiden, och i enlighet härmed frambäras gåvor och offer”. Han säger att dess heliga platser var “avbilder av de himmelska tingen”, att prästerna som frambar gåvor enligt lagen tjänade “som en avbild och en skugga av den himmelska” och att “Kristus har inte gått in i en helgedom2 som är gjord med händer och som endast är en sinnebild som av är det sannskyldiga, utan han har gått in i själva himmelen för att nu träda fram inför Guds ansikte, till vår fördel”. — Hebr. 9: 9, 23; 8: 5; 9: 24 (KJV).
2. Termen “det allraheligaste” (gr. hagia hagion) förekommer endast i Hebr. 9: 3. Här, som i alla övriga texter i Hebréerbrevet som översatts med det allraheligaste i 1917 Års Översättning, används termen ta hagia (the holy places [KJV]). Termen skall i stället översättas med “de heliga platserna”, eller enklare, “helgedomen”. I Hebr. 9: 2 är det dock “det heliga”. DSS 398.2

Helgedomen i himmelen, där Jesus gör tjänst för oss, är det stora originalet som Moses kopierade, då han byggde helgedomen. Gud lät sin Ande vila över dem som byggde den jordiska helgedomen. Den konstnärliga skicklighet som kom till uttryck då den uppfördes, var en uppenbarelse av gudomlig vishet. Väggarna såg ut som om de var av massivt guld. De reflekterade ljuset från de sju lamporna på den gyllene ljusstaken. Skådebrödsbordet och rökelseoffersaltaret lyste som polerat guld. I de praktfulla tygvåder, som bildade det invändiga taket, fanns figurer av änglar, invävda i blått, purpur och scharlakan. Detta gjorde sitt till för att förhöja interiörens skönhet. Innanför det andra draperiet fanns det heliga shekinah, den synliga uppenbarelsen av Guds härlighet. Ingen annan än översteprästen kunde gå in dit utan att mista livet. DSS 398.3