Vägen till Kristus

Kapitel 12—När jag tvivlar

MÅNGA, och framför allt de som är nya i kristlig erfarenhet, besväras ibland av en viss undran på gränsen till tvivel. I Bibeln finns mycket som de inte kan förklara eller ens förstå. Just dessa saker framhålls av fienden för att rubba deras tro på Bibeln såsom en uppenbarelse från Gud. De frågar: “Hur skall jag lära känna den rätta vägen? Om Bibeln verkligen är Guds ord, hur kan jag då bli befriad från dessa tvivel?” VTK 131.1

Gud väntar inte att vi skall tro något, utan att han ger oss tillräckliga bevis, på vilka vi kan grunda vår tro. Hans existens, hans väsen och sannfärdigheten av hans Ord bekräftas genom vittnesbörd, som talar till vårt förnuft och sådana vittnesbörd finns i överflöd. Gud har dock inte gjort det omöjligt för oss att tvivla. Vår tro måste grundas på vittnesbörd, inte på något som vi ser. De som vill tvivla, skall finna många tillfällen därtill, medan de som verkligen vill lära känna sanningen, skall finna många bevis som de kan bygga sin tro på. VTK 131.2

Det är omöjligt för oss att med vårt begränsade förstånd fullständigt fatta den Eviges väsen och verk. Även för det skarpaste förstånd och det mest upplysta sinne skall hans heliga väsen alltid vara fördolt. “Kan väl du utrannsaka Guds djuphet eller fatta den Allsmäktiges fullkomlighet? Hög såsom himmelen är den — vad kan du göra?, djupare än dödsriket — vad kan du förstå?” Job 11:7, 8. VTK 132.1

Aposteln Paulus utropar: “O, vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Huru outgrundliga äro icke hans domar och huru outrannsakliga hans vägar!” Rom. 11:33. Om än “moln och töcken omgiva honom”, så är ändå “rättfärdighet och rätt... hans trons fäste”. Ps. 97:2. Vi kan fatta hans handlingssätt med oss och de bevekelsegrunder som utgör drivfjädern till hans handlingar så långt, att vi kan se en gränslös kärlek och nåd förenad med allmakt. Vi kan förstå så mycket av hans avsikter, som det är nyttigt för oss att veta. Men i allt måste vi förtrösta på den hand som är allsmäktig och på det hjärta som överflödar av kärlek. VTK 132.2

Guds ord innehåller i likhet med dess gudomliga upphovsmans väsen hemligheter, som vi aldrig fullständigt kan fatta. Syndens inträde i världen, Kristi människoblivande, den nya födelsen, uppståndelsen och mycket annat som avhandlas i Bibeln, är så djupa och betydelsefulla, att vårt mänskliga intellekt inte kan förklara eller ens fullkomligt fatta dem. Men vi har ingen orsak att tvivla på Guds ord bara därför att vi inte kan förstå hans gudomliga försyns hemligheter. Överallt i naturen omges vi av hemligheter som vi inte kan utforska. De allra minsta levande varelser ger anledning till problem som inte ens den kunnigaste vetenskapsman kan utreda. Överallt ser vi under som övergår vår fattningsförmåga. Skulle vi då förvånas över att det även i den andliga världen finns hemligheter som vi inte kan begripa? Svårigheten ligger helt och hållet i vårt mänskliga intellekts svaghet och begränsning. Gud har i Bibeln gett oss tillräckliga bevis för sitt Ords gudomliga ursprung. Vi bör därför inte tvivla på hans ord, därför att vi inte kan förstå alla hans försyns hemligheter. VTK 132.3

Aposteln Petrus säger att det i Bibeln finns åtskilligt “som är svårt att förstå och som okunniga och obefästa människor vrångt uttyda ... sig själva till fördärv”. 2 Petr. 3:16. De svårförstådda ställena i Bibeln har av skeptiker använts som argument mot dess gudomliga inspiration. Men just dessa ställen är kraftiga bevis för Bibelns gudomliga ursprung. Om den inte innehöll några uppgifter om Gud utom dem som vi lätt kan förstå, om hans storhet och majestät kunde fattas av mänskligt förnuft skulle Bibeln inte äga omisskännliga tecken på gudomlig auktoritet. Själva det storslagna och hemlighetsfulla i dess framställning borde inge tro på Bibeln som Guds ord. VTK 133.1

Bibeln förklarar sanningen så enkelt och anpassar den så fullkomligt efter vårt behov och vår längtan, att det har förvånat och tjusat det mest förädlade intellekt. Samtidigt visar den klart frälsningens väg för den enklaste människa. Dessa enkelt framställda sanningar gäller dock förhållanden som är så högstående och så vittförgrenade och så oändligt upphöjda över all mänsklig fattningsförmåga, att vi kan godta dem endast därför att de kommer från Gud. Så enkelt förklaras återlösningen för oss att varje människa kan förstå hur hon skall handla för att bli omvänd till Gud och komma till tro på vår Herre Jesus Kristus, så att hon kan bli frälst. Bakom dessa sanningar som vi så lätt fattar, ligger hemligheter i vilka han döljer sin härlighet. Därför överväldigar de vårt intellekt då vi försöker förstå dem. Samtidigt inger de en uppriktig sanningssökare vördnad och tro. Ju mer vi studerar Bibeln, desto mer överbevisade blir vi att den är den levande Gudens ord, och att vårt förstånd måste böja sig i stoftet inför den gudomliga uppenbarelsens majestät. VTK 134.1

Att erkänna att vi inte helt kan fatta Bibelns stora sanningar, är endast att medge att vårt begränsade intellekt inte kan förstå Guds obegränsade intellekt. Vi kan ju inte utforska den allvetande Gudens tankar och avsikter. VTK 135.1

Eftersom tvivlaren och gudsförnekaren inte kan utforska Bibelns hemligheter, förkastar de Guds ord. Även bland dem som bekänner sig tro på Bibeln, finns de som utsätts för samma frestelse. Aposteln säger: “Sen därför till, mina bröder, att icke hos någon bland eder finnes ett ont otroshjärta, så att han avfaller från den levande Guden.” Hebr. 3:12. Det är rätt att noga studera Bibelns läror och forska sig in i “Guds djupheter”, så långt som de är uppenbarade. Dock, “vad som ännu är fördolt hör Herren, vår Gud, till; men vad som är uppenbarat, det gäller för oss”. 5 Mos. 29:29. Men det är Satan som söker omintetgöra vår förmåga att tänka och forska. Och han vill inge den som studerar Bibelns sanningar ett visst högmod, så att han känner sig otålig och nedslagen, om han inte kan tillfredsställande förklara varje del av Bibeln. Det känns nedsättande för en sådan människa att tvingas erkänna att hon inte kan förstå det inspirerade Ordet. Hon vill inte vänta till dess Gud själv finner det lämpligt att uppenbara sanningen för henne. Hon tycker att hennes egen mänskliga visdom är tillräcklig för att hon skall kunna förstå Bibeln, och då hon misslyckas, förnekar hon dess trovärdighet. Det är sant att många teorier och läror som i allmänhet betraktas som bibelenliga, inte har något stöd i Bibeln, utan direkt strider mot inspirationens Ande och hos många blir orsak till tvivel och förvirring. Orsaken till detta ligger dock inte i Guds ord, utan i människors förvrängningar. VTK 135.2

Om det vore möjligt för oss att fullkomligt fatta Gud och hans verk, så skulle vi, sedan vi uppnått detta mål, inte ha mer sanning att utforska. Vi skulle inte mer kunna tillväxa i kunskap, inte mer kunna utveckla våra själsförmögenheter. Gud skulle inte längre stå högre än människan, och när vi nått gränsen för all kunskap och utveckling, skulle vi förbli stillastående. Låt oss tacka Gud att det inte är så. Gud är oändlig. I honom “finnas visdomens och kunskapens alla skatter fördolda”. Kol. 2:3. Och i all evighet skall vi kunna tränga allt djupare ned i kunskapens outtömliga gruva, alltid tillväxa mer och mer i kunskap. Ändå skall vi aldrig kunna uttömma den gudomliga vishetens, godhetens och allmaktens skatter. VTK 136.1

Det är Guds avsikt att hans Ords sanningar även i detta liv ständigt skall bli allt klarare för hans folk. Vi kan få denna kunskap bara på ett sätt. Vi kan få upplysning i Guds ord endast om den Ande hjälper oss genom vilken Ordet blev givet. “Likaså känner ingen, vad som är i Gud, utom Guds Ande.” “Anden utrannsakar ju allt, ja, ock Guds djuphet.” 1 Kor. 2:11, 10. Frälsaren gav sina efterföljare detta löfte: “När han kommer, som är sanningens Ande, då skall han leda eder fram till hela sanningen, ... ty av mitt skall han taga och skall förkunna det för eder.” Joh. 16:13, 14. VTK 137.1

Gud vill att vi skall öva våra förståndsgåvor. Bibelstudiet skall stärka och förädla sinnet, som inget annat studium kan göra. Vi bör dock akta oss för att avguda förnuftet. Det är ju underkastat mänsklig svaghet och ofullkomlighet. Utan barnets omedelbarhet och enkla tro, kan Bibeln komma att förefalla så dunkel, att vi inte fattar ens dess tydligaste sanningar. Vi måste vara villiga att lära och att bedja om den helige Andes hjälp. En känsla av såväl Guds makt och vishet som vår egen oförmåga att förstå hans storhet bör inge oss ödmjukhet. När vi öppnar vår bibel, bör vi göra det med samma heliga vördnad, som om vi framträdde inför Gud. Då vi läser Bibeln måste förnuftet erkänna en högre auktoritet än sig själv, och hjärtat och förståndet böja sig för den Allsmäktige. VTK 137.2

Det finns mycket som förefaller dunkelt och svårt att förstå, som Gud skall förklara för alla som söker förstå det. Men utan den helige Andes ledning kommer vi ständigt att vara benägna att förvränga Bibeln och misstolka den. Många läser Bibeln på ett sätt som är till ingen nytta, utan snarare ofta till skada. När vi läser Guds ord utan vördnad och utan bön, när sinnet och hjärtat inte är vänt till Gud eller i harmoni med hans vilja, fördunklas förståndet av tvivel, och otron stärks, till och med genom bibelläsning. Fienden behärskar då tankarna, och han inger förvända uppfattningar. När en person inte i ord och handling söker harmoni med Gud, är han benägen att missuppfatta Bibeln, hur lärd han för övrigt än må vara, och det är inte rådligt att lita på en sådan persons tolkning av Bibeln. De som studerar Bibeln för att finna motsägelser, kan inte få en andlig inblick i den. Med förvänd syn ser de många orsaker till tvivel och otro i det, som i verkligheten är enkelt och uppenbart. VTK 138.1

Hur mycket man än kan söka försvara tvivlet och förnekandet, är den verkliga orsaken i de flesta fall kärlek till synden. Guds ords undervisning och förbud är obehagliga för den som är övermodig och älskar synden. Den som inte vill lyda Bibelns undervisning, är alltid benägen att tvivla på dess auktoritet. För att få kunskap om sanningen måste vi känna en uppriktig önskan att lära känna den och vara villiga att lyda den. Och alla som studerar Bibeln i denna anda, skall finna tillräckliga bevis för, att den är Guds ord, och de skall förstå dess sanningar och dessa skall visa dem vägen till frälsning. VTK 139.1

Kristus sade: “Om någon vill göra hans vilja, så skall han förstå, om denna lära är från Gud.” Joh. 7:17. I stället för att betvivla och göra invändningar emot det som du inte kan förstå, bör du vandra i det ljus, som redan lyser på din stig. Du skall då få ännu mera ljus. Uppfyll genom den nåd Kristus förunnar dig, allt det som han har uppenbarat för dig och du skall kunna förstå och följa det som du ännu tvivlar på. Det finns ett bevis, som är uppenbarat for alla — de mest lärda såväl som de okunnigaste — nämligen erfarenheten. Gud förmanar oss att själva pröva verkligheten av hans Ord, sanningen av hans löften. Han bjuder oss: “Smaken och sen, att Herren är god.” Ps. 34:9. I stället för att lita på en annans ord bör vi själva smaka och se, hur det förhåller sig. Han säger: “Bedjen och I skolen få.” Joh. 16:24. Hans löften skall bli uppfyllda. De har aldrig slagit fel. De kan aldrig bli om intet. Då vi nalkas Jesus och gläder oss åt fullheten av hans kärlek, skall våra tvivel och vårt mörker försvinna inför hans ansiktes ljus. VTK 139.2

Aposteln Paulus säger, att Gud “har frälst oss från mörkrets välde och försatt oss i sin älskade Sons rike”. Kol. 1:13. Och var och en som har övergått från döden till livet, kan intyga “att Gud är sannfärdig”. Joh. 3:33. Han kan ge detta vittnesbörd: “Jag behövde hjälp och jag fann den hos Jesus. Varje behov blev tillgodosett, min själs hunger blev stillad och nu är Bibeln för mig Jesu Kristi uppenbarelse.” Frågar du varför jag tror på Jesus, så svarar jag: “Därför att han är en gudomlig Frälsare för mig. Varför jag tror på Bibeln? Därför att jag har funnit den vara Guds röst i mitt hjärta.” Vi kan veta inom oss själva, att Bibeln är sanning, att Kristus är Guds Son. Vi vet att vi inte följer “slugt uttänkta fabler” . 2 Petr. 1 :16. VTK 140.1

Petrus förmanar sina bröder att tillväxa “i nåd och i kunskap om vår Herre och Frälsare, Jesus Kristus”. 2 Petr. 3:18. När Guds barn tillväxer i nåden, får de ständigt en klarare inblick i hans Ord. De skall då se nytt ljus och ny skönhet i dess heliga sanningar. Detta har varit fallet i församlingens historia i alla tidsåldrar och så skall det fortfara att vara till tidens ände. “De rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet, till dess dagen når sin höjd.” Ords. 4:18. VTK 141.1

Genom tron kan vi se framåt mot den tillkommande världen och tro Guds löfte om tillväxt i kunskap, i det att våra själsförmögenheter blir förenade med det gudomliga och varje själskraft kommer i omedelbar beröring med Ljusets källa. Vi kan glädja oss åt att allt som förut varit dunkelt för oss med hänsyn till Guds försyns ledning, då blir klart. Mycket som vi inte kan förstå, skall då bli tydligt. Där vårt begränsade förstånd förut upptäckte endast förvirring och förfelade syften, skall vi då se den fullkomligaste och skönaste harmoni. “Nu se vi ju på ett dunkelt sätt såsom i en spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte. Nu är min kunskap ett styckverk, men då skall jag känna till fullo, såsom jag själv har blivit till fullo känd.” 1 Kor. 13:12. VTK 141.2