Vägen till Kristus

Kapitel 10—Kunskapen om Gud

MÅNGA är de sätt, på vilka Gud söker uppenbara sig för oss och återförena oss med sig. Naturen talar ständigt till våra sinnen. Ett mottagligt sinne tar intryck av den kärlek och den härlighet, som Gud uppenbarar i och genom sina händers verk. Ett lyssnande öra kan höra och förstå de lärdomar Gud meddelar genom naturen. De gröna ängarna, de majestätiska träden, knopparna och blommorna, de drivande skyarna, regnet som faller, de porlande bäckarna, stjärnhimlens under — allt talar till våra hjärtan och inbjuder oss att lära känna honom som är alltings Skapare. VTK 106.1

Vår Frälsare belyste med liknelser ur naturen de dyrbara sanningar, som han framställde. Träden, fåglarna blommorna i dalen, höjderna och insjöarna, den blå himlen, såväl som det dagliga livets händelser och intryck sammanlänkades med sanningens ord. Detta gjorde att hans åhörare ofta mitt under livets mödor och bekymmer påminde sig de dyrbara lärdomar som han talade om. VTK 106.2

Gud vill att hans barn skall uppskatta hans verk och finna glädje i den okonstlade skönhet som han har prytt deras jordiska hem med. Han älskar det sköna som i yttre avseende är tilldragande och framför allt älskar han karaktärens skönhet. Han vill att hans barn skall utveckla en renhet och enkelhet lik den som pryder blommorna. VTK 107.1

Om vi bara vill se och lyssna, kommer Guds stora skapelse att ge oss värdefulla lärdomar om lydnad och förtröstan. Från stjärnorna, som genom tidsåldrarna följer sina bestämda banor genom rymden, ända ned till den minsta atom lyder naturen Skaparens vilja. Och Gud vårdar och uppehåller allting som han har skapat. Han som uppbär de otaliga världarna i den omätliga rymden, drar även försorg om den lilla sparven som utan fruktan och bekymmer sjunger sin enkla sång. När vi går till dagens arbete, såväl som när vi beder, när vi lägger oss till vila om aftonen och när vi står upp om morgonen, när den rike håller fest i sitt palats eller den fattige samlar sin familj omkring sitt anspråkslösa bord, vakar vår himmelske Fader över var och en av dem, ser varje tår som faller från ett sorgset öga och varje leende som upplyser ett glatt ansikte. VTK 107.2

Om vi verkligen kunde tro detta, skulle all onödig ängslan och alla bekymmer försvinna. Vårt liv skulle då inte vara så uppfyllt av missräkningar, ty allting, både stort och smått, skulle vi ha överlämnat åt Herren, som aldrig blir rådvill eller nedtryckt av bekymmer. Vi skulle då få njuta ett själslugn, som många av oss länge har saknat. VTK 107.3

Då du njuter av jordens skönhet omkring dig, låt då ditt sinne riktas på den tillkommande världen. Där skall sällheten aldrig störas av synd och död. Där skall ingen skugga av förbannelse vila över naturen. Föreställ dig de frälstas hem. Kom ihåg att det skall bli långt härligare, än du någonsin kan föreställa dig. I Guds många skiftande gåvor i naturen ser vi bara en svag skymt av hans härlighet. Det står skrivet: “Vad intet öga har sett och intet öra har hört och vad ingen människas hjärta har kunnat tänka, vad Gud har berett åt dem som älska honom.” 1 Kor. 2:9. VTK 108.1

Skalden och naturforskaren har mycket att säga om naturen, men det är den kristne som får den största behållningen av jordens skönhet. Han kan ju där se sin Faders skapelseverk, hans kärlek i varje blomma och varje träd. Ingen kan fullt uppskatta våra höjder och dalar, floder och sjöar, om han inte i dem kan finna ett uttryck för Guds kärlek till människan. VTK 108.2

Gud talar till oss genom att ingripa i våra liv och genom sin Andes inflytande på sinnet. I våra förhållanden och i vår omgivning, i de förändringar som dagligen sker omkring oss, kan vi finna värdefulla lärdomar, om våra hjärtan är öppna för att ta emot dem. Psalmisten ser Guds försyn i hans skapelse och säger: “Jorden är full av Herrens nåd.” “Den som är vis, han akte härpå och besinne Herrens nådegärningar!” Ps. 33:5; 107:43. VTK 109.1

Gud talar till oss i sitt ord. Här finner vi en tydligare uppenbarelse av hans väsen, av hans omsorg om människorna och av återlösningens stora verk. Det framställer för oss patriarkernas, profeternas och andra heliga mäns levnadshistoria. De var av “samma natur som vi”. Jak 5:17. Vi ser hur de kämpade under motgångar och prövningar, sådana som vi är utsatta för. Vi ser hur de föll i frestarens snaror, liksom vi har gjort, samt hur de åter fattade mod och slutligen genom Guds nåd vann seger. Då vi betraktar allt detta, uppmuntras vi i våra strävanden efter att vinna rättfärdighet. Då vi läser om de dyrbara erfarenheter de genomgick, om det ljus och den kärlek och de välsignelser de åtnjöt och om det verk de genom Guds nåd kunde utföra, upptänder den anda som besjälade dem, en helig längtan i oss att likna dem till karaktären och vandra med Gud såsom de gjorde. VTK 109.2

Det som Jesus sade om Gamla testamentets skrifter är i ännu högre grad sant om Nya testamentets: “Det är dessa som vittna om mig”, (Joh. 5:39) om Återlösaren, på vilken vi grundar vårt hopp om evigt liv. Ja, hela Bibeln talar till oss om Kristus. Från dess första beskrivning av skapelsen: “Utan det har intet blivit till, som är till”, (Joh. 1:3) till det sista löftet: “Se, jag kommer snart”, (Upp. 22:12) läser vi om hans verk och lyssnar till hans röst. VTK 110.1

Om du vill bli bekant med din Frälsare, studera då Bibeln flitigt. Låt ditt hjärta bli uppfyllt av Guds ord. Det är det levande vattnet, som släcker din törst. Jesus säger: “Om I icke äten Människosonens kött och dricken hans blod, så haven I icke liv i eder.” Och han belyser detta genom följande ord: “De ord som jag har talat till eder, äro ande och äro liv.” Joh. 6:53, 63. Våra kroppar uppbyggs av det vi äter och dricker. Som det är i naturligt hänseende, så är det även i andligt; det vi tänker på präglar vår andliga natur. VTK 110.2

Återlösningen är något som även änglarna vill få inblick i. Den skall bli de återlöstas vetenskap och sång genom evigheten. Är den då inte värd att ofta tänka på och grundligt studera nu? Jesu oändliga nåd och kärlek, det offer som han gjort för vår skull är en uppfordran till den allvarligaste betraktelse. Vi bör ofta tänka på vår Frälsares och Förebedjares liv. Vi bör begrunda honom som hade till uppgift att frälsa sitt folk från deras synder. Då vi tänker på de himmelska förhållandena skall vår tro och kärlek stärkas, och våra böner skall bli alltmer antagliga för Gud. De skall bli brinnande och överensstämma med Guds vilja. Vi skall få större tillit till Kristus. Vi skall dagligen få en levande erfarenhet av den makt som kan fullkomligt frälsa alla som kommer till Gud genom honom. VTK 110.3

Då vi tänker på Frälsarens fullkomliga karaktär, känner vi en längtan efter att bli helt omskapade och förnyade till hans syndfria avbild. Vi känner i vår själ en hunger och törst efter att bli lika honom, som vi älskar och beundrar. Ju mer vi tänker på Kristus, dess mer skall vi tala om honom med andra och representera honom inför världen. VTK 111.1

Bibeln blev inte skriven för de lärda, nej den var ämnad för oss vanliga människor. De stora sanningar som är förbundna med frälsningsplanen, framställs här med middagssolens klarhet. Ingen kan missuppfatta dem eller ledas in på villovägar, om de inte följer sin egen omdömesförmåga i stället för Guds tydligt uppenbarade vilja. VTK 111.2

Vi bör inte lita på någon människas uppfattning om vad Bibeln lär, utan vi bör studera Guds ord för oss själva. Om vi tillåter andra att tänka för oss, kommer vår egen tankeförmåga att förslöas och begränsas. Sinnets ädla förmågor kan bli försvagade om vi inte övar dem inom sådana områden som är värda att begrundas. Då förlorar vi förmågan att fatta Guds ords djupare betydelse. När vi sysselsätter våra tankar med att utforska Bibelns djupare undervisning, jämför text med text, andliga ting med andliga ting, kommer vårt intellekt att skärpas. VTK 112.1

Det finns ingenting som är så ägnat att stärka vår omdömesförmåga som bibelforskning. Ingen annan bok kan så förädla tankarna och ge intellektet spänst som Bibelns klara och förädlande sanningar. Om vi studerade Bibeln som vi borde, skulle följden bli klarare omdöme, ädlare karaktärsbildning och fastare beslutsamhet än man vanligen finner nu för tiden. VTK 112.2

Man kan inte få mycket nytta av en flyktig läsning av Bibeln. Man kan läsa igenom hela Bibeln utan att se dess skönhet eller fatta dess djupa betydelse. Tänk igenom ett enda uttryck till dess att du får ett klart begrepp om dess betydelse och dess förhållande till frälsningsplanen. Detta är av större värde än att du läser många kapitel utan något bestämt mål i sikte och utan att dra någon särskild lärdom av läsningen. Ha alltid din bibel med dig och, då tillfälle ges, läs något i den! Försök att fästa de olika texterna i ditt minne. Till och med då du går på gatan, kan du läsa någon bibeltext, tänka på den och lägga den på minnet. VTK 112.3

Vi kan inte bygga upp vårt förstånd utan allvarlig möda under bön om Guds Andes ledning. Vissa delar av Bibeln är visserligen så enkla och lättfattliga, att de inte kan missförstås. Andra delar är av så djup betydelse att man inte utan vidare kan fatta dem. Bibeltext måste jämföras med bibeltext. Vi måste uppmärksamt studera under eftertänksamhet och innerlig bön. Ett sådant sätt att studera Bibeln skall ge rik utdelning. Liksom gruvarbetaren upptäcker rika metallådror genom mödosam utgrävning under jordens yta, skall den som flitigt forskar i Bibeln som efter dolda skatter, finna dyrbara sanningar, som ligger gömda för den ytlige sökaren. Inspirationens ord som grundligt övervägs i hjärtat, skall bli strömmar som väller ut från livets källa. VTK 113.1

Bibeln bör aldrig studeras utan bön. Innan vi slår upp den för att studera dess sanningar, bör vi bedja om den helige Andes upplysning och den skall ges oss. Då Natanael kom till Jesus, utropade Frälsaren: “Se, denne är en rätt israelit, i vilken icke finnes något svek.” Natanael frågade: “Huru kan du känna mig?” Jesus svarade: “Förrän Filippus kallade dig, såg jag dig, där du var under fikonträdet.” Joh. 1:47, 48. Och Jesus skall även se oss, då vi i ensamhet beder honom om upplysning för att vi skall lära känna sanningen. Änglar från ljusets värld skall vara med dem som i ödmjukhet söker gudomlig ledning. VTK 114.1

Den helige Ande upphöjer och förhärligar Frälsaren. Det är Andens verk att framhålla Kristus, hans rättfärdighet och renhet samt den underbara frälsning, som vi får genom honom. Jesus säger: “Av mitt skall han taga och skall förkunna det för eder.” Joh. 16:14. Sanningens Ande är den ende som kan lära oss gudomlig sanning. Hur mycket måste inte Gud ha älskat oss, då han kunde utge sin egen Son till att dö för vår frälsning och ge sin Ande till att bli vår lärare och ständiga ledsagare! VTK 114.2