Vägen till Kristus

Kapitel 9—I Jesu efterföljd

GUD är källan till liv, ljus och glädje för hela världsalltet. Liksom ljuset strömmar ut från solen och vattnet väller ut från källan, så flyter välsignelser ut från Gud till alla hans skapade väsen. När Guds liv finns i oss, skall det uppenbara sig i kärlek och välgärningar mot andra. VTK 96.1

Vår Frälsares glädje bestod i att förädla och återlösa den fallna människan. För detta räknade han sitt liv såsom av intet värde. Han led korsets död och lät sig smädas. Även änglarna sysselsätter sig alltid med att verka för andras lycka och välfärd. Detta är deras glädje. Det som själviska människor skulle betrakta såsom förnedrande, nämligen att betjäna dem som lever på livets skuggsida och som till livsföring och socialt anseende betraktas som underlägsna, är just det verk, som utförs av syndfria änglar. Den anda som visade sig i Kristi självuppoffrande kärlek, är samma anda, som råder i himmelen och utgör själva grunden till dess lycka. Detta är den anda som Kristi efterföljare skall äga, det verk som de skall utföra. VTK 96.2

När Kristi kärlek uppfyller hjärtat, är den såsom en ljuvlig doft. Den kan inte döljas. Alla som vi kommer i beröring med känner dess helgande inflytande. Kristi Ande i hjärtat är såsom en källa i öknen: den flyter i en ständig ström för att vederkvicka alla och för att göra dem, som är färdiga att ge upp, ivriga att dricka av livets vatten. VTK 97.1

Jesu kärlek uppenbarar sig i en önskan att verka, såsom han verkade, för mänsklighetens välsignelse och förädling. Den inger kärlek, ömhet och medkänsla för alla väsen, som är under vår himmelske Faders vård. VTK 97.2

Vår Frälsares liv på jorden var inte ett liv av maklighet och själviska strävanden. Han verkade med outtröttligt nit för att frälsa det fallna människosläktet. Från Betlehems krubba till Golgata kors vandrade han självförsakelsens väg, och han sökte inte undvika betungande uppgifter, utmattande bekymmer och mödosamt arbete. Han sade: “Människosonen har kommit, icke för att låta tjäna sig, utan för att tjäna och giva sitt liv till lösen för många.” Matt. 20:28. Detta var hans livs stora uppgift. Allting annat var av mindre betydelse. Det var hans mat och dryck att göra Guds vilja och att fullborda det verk han kommit att utföra. Egennytta och själviska intressen var inte alls förbundna med hans verksamhet. VTK 97.3

Så bör också de som blivit delaktiga av Kristi nåd, alltid vara villiga att uppoffra sig för andra, så att de, för vilka Kristus dött, skall bli delaktiga av den himmelska gåvan. De bör göra allt som står i deras förmåga, för att världen skall förbättras genom deras vistelse i den. Detta är den anda som utmärker en verkligt omvänd människa. Så snart någon har kommit till Kristus, vaknar i hans hjärta en längtan att för andra tala om, vilken dyrbar vän han funnit i Jesus. Han kan inte i sitt hjärta dölja den frälsande och helgande sanningen. Om vi blivit klädda i Kristi rättfärdighet och är uppfyllda av den glädje, som kommer från hans inneboende Ande, kan vi inte låta bli att tala om det. Om vi har smakat och sett, att Herren är god, har vi någonting att tala om för andra. Liksom Filippus, då han hade funnit Frälsaren, bjuder vi andra att komma till honom. Vi söker att uppenbara Kristi livs skönhet och den tillkommande världens härlighet för dem. Vi känner en brinnande längtan att vandra i Jesu fotspår, och vi vill gärna att de som vi umgås med skall få se “Guds lamm, som borttager världens synd”. VTK 98.1

Våra bemödanden att vara till välsignelse för andra skall bli till välsignelse för oss själva. Detta var Guds avsikt då han gav oss en uppgift i sin frälsningsplan. Han har gett oss tillfälle att få del av sin gudomliga natur, för att vi sedan skall bli till välsignelse för våra medmänniskor. Detta är den högsta ära, den största glädje som det är möjligt för Gud att skänka oss. De som deltar i kärlekens verk, kommer i den innerligaste förening med sin Skapare. VTK 99.1

Gud kunde ha överlämnat evangelii budskap och allt som tillhör kärlekens tjänst åt änglarna. Han kunde ha använt andra medel för att fullfölja sina avsikter. Men i sin oändliga kärlek föredrog han att göra oss till sina egna och till Kristi och änglarnas medarbetare, för att vi skulle få del av de välsignelser, den glädje och den andliga förädling, som är en frukt av ett osjälviskt liv. VTK 99.2

Genom delaktighet i Kristi lidanden kommer vi i innerlig förening med honom. Varje självuppoffrande handling för andras väl utvecklar en anda av godhet och frikostighet hos oss. Den förenar oss mera innerligt med världens Återlösare som, fastän “rik, blev fattig för eder skull på det att I genom hans fattigdom skullen bliva rika”. 2 Kor. 8:9. Och endast när vi uppfyller den gudomliga avsikten med vår tillvaro, kan livet bli en välsignelse för oss. VTK 99.3

Om du i överensstämmelse med Kristi beslut vill börja verka för att vinna människor för honom, så skall du få känna behovet av en djupare erfarenhet och en mer omfattande kunskap i gudomliga ting. Du skall hungra och törsta efter rättfärdighet. Du skall bedja innerligt till Gud, din tro skall bli stärkt, och din själ skall dricka i djupare drag ur frälsningens källa. Och då du möter motstånd och prövningar, skall de driva dig till Bibeln och till nådens tron. Du skall växa till i nåd och i kunskap om Jesus Kristus och vinna en djupare andlig erfarenhet. VTK 100.1

Den anda som uppenbarar sig i en osjälvisk verksamhet för andra, skall ge din karaktär bättre utveckling, ståndaktighet och kristlig älskvärdhet samt bereda dig frid och glädje. Ditt hjärtas önskningar skall bli förädlade. Det skall inte mer finnas rum för lättja och själviskhet. De som lever efter de kristliga dygderna, skall tillväxa i kristlig erfarenhet och utveckla sina krafter till att verka för Gud. De skall få en klarare uppfattning i andliga ting, en fast och ständigt växande tro. Deras böner skall besjälas av större kraft. Då Guds Ande verkar på deras sinne, kommer en helgad samhörighet att väckas till liv som en följd av det gudomliga inflytandet. De som ägnar sig åt oegennyttig tjänst till andras bästa, arbetar därigenom på sin egen frälsning. VTK 100.2

Det enda sätt på vilket vi kan tillväxa i nåden, är genom att oegennyttigt utföra just det arbete, som Kristus har ålagt oss, nämligen att efter bästa förmåga hjälpa dem som behöver den hjälp vi kan ge. Vi får kraft genom övning. Verksamhet är ett nödvändigt villkor för liv. De som söker bibehålla ett kristet liv genom att bara ta emot den gudomliga nådens välsignelser men inte uträttar något för Kristus, söker helt enkelt att uppehålla sitt liv genom att äta utan att arbeta. Och i det andliga livet såväl som i det fysiska blir följden av ett sådant tillvägagångssätt degeneration och förfall. Den som försummar att hålla sig i verksamhet, förlorar snart förmågan att använda sin kropp. På samma sätt är det med den kristne, som inte använder de krafter han fått av Gud. Han kan inte växa upp till Kristus, och han förlorar även den kraft han redan vunnit. VTK 101.1

Kristi församling är Guds särskilda redskap för människornas frälsning. Dess uppdrag är att förkunna evangelium i världen, och detta uppdrag gäller alla kristna. Var och en av oss skall fullgöra Frälsarens uppdrag, så långt vi äger förmåga och tillfälle därtill. Kristus har för oss uppenbarat sin kärlek och det gör oss till gäldenärer åt alla som inte känner honom. Gud har gett oss ljus, inte bara för oss själva utan även för andra. VTK 101.2

Om Kristi efterföljare insåg sin skyldighet, kunde det i missionsländerna finnas tusen missionärer, där det nu bara finns en. Och alla som inte personligen kan ägna sig åt denna verksamhet, skall söka att främja den med sina medel, sin sympati och sina böner. Man skulle även arbeta med större iver för människors frälsning i kristna länder. VTK 102.1

Vi behöver inte gå till icke-kristna länder, inte ens lämna den trängre familjekretsen för att vara Kristi medarbetare, om det är där plikten kallat oss att verka. Vi kan vara hans medarbetare i församlingen och för dem vi umgås med i vårt dagliga arbete. VTK 102.2

Vår Frälsare tillbringade större delen av sitt liv här på jorden i träget arbete i en snickeriverkstad i Nasaret. Tjänande änglar följde livets Herre då han, utan att vara erkänd och hedrad, vandrade sida vid sida med bönder och enkla hantverkare. Han uppfyllde lika troget sin mission, då han arbetade i sitt ringa yrke, som då han botade sjuka eller vandrade på den stormiga Galileiska sjöns vågor. Så kan även vi i livets ringaste sysselsättningar och plikter vandra och verka med Jesus. VTK 102.3

Aposteln säger: “Mina bröder, var och en förblive inför Gud i den ställning, vari han har blivit kallad.” 1 Kor. 7:24. Affärsmannen kan så sköta sin affär, att han därmed förhärligar sin Mästare. Är han en sann Kristi efterföljare, tar han kristendomen med sig i allt han gör och uppenbarar Kristi Ande för människorna. Hantverkaren kan vara en flitig och trogen representant för honom, som bland Galileens höjder arbetade i livets ringaste sysselsättningar. Alla som tar Jesu namn på sina läppar, bör leva så att andra kan se deras goda gärningar och ledas till att förhärliga sin Skapare och Återlösare. VTK 103.1

Många vill inte gärna ägna sina förmågor åt Kristi tjänst. De menar att de inte har lika goda naturliga anlag och fördelar som andra. Många menar att endast de som har särskilda anlag, bör ägna sig åt missionsverksamhet. Många tror att endast vissa personer begåvats med särskilda anlag och att inga utanför denna trängre krets kallats att ta del i arbetets mödor. Så förhåller det sig emellertid inte. Liknelsen ger en annan bild. När husbonden i liknelsen for utrikes, sammankallade han sina tjänare och gav åt var och en hans särskilda syssla. VTK 103.2

Drivs vi av kärlekens anda, så skall vi utföra även livets ringaste plikter “såsom tjänaden I Herren”. Kol. 3:23. Är Guds kärlek utgjuten i hjärtat, så skall den uppenbaras i vårt liv. Kristi milda inflytande skall omge oss, och det inflytande vi utövar skall bli till andras välsignelse och förädling. VTK 104.1

Vi skall inte vänta på stora tillfällen eller till dess vi hunnit utveckla ovanliga förmågor, innan vi börjar verka för Gud. Vi skall inte bekymra oss om vad världen tänker om oss. Vittnar det dagliga livet om trons renhet och uppriktighet och andra därigenom blir överbevisade om att vi vill deras väl, så skall våra bemödanden inte bli utan frukt. VTK 104.2

De ringaste och de fattigaste av Jesu lärjungar kan bli till välsignelse för andra. De är kanske inte medvetna om att de är till någon särskild nytta, men genom sitt omedvetna inflytande skall de på tidens hav åstadkomma dyningar, som ständigt utvidgar sig. De välsignelsebringande resultaten därav får de aldrig veta förrän på den dag, då alla skall erhålla sin slutliga lön. De tycker inte att de uträttar någonting stort. Det fordras inte av dem att de skall trötta ut sig med bekymmer om framgång. De behöver bara i tysthet utföra sina plikter, troget fullborda det verk som Gud i sin försyn ålagt dem. Då skall deras liv inte bli förgäves. De skall ständigt växa upp till allt större likhet med Kristus. De är Guds medarbetare här i livet och bereder sig för det tillkommande livets högre plikter och fullkomligare glädje. VTK 104.3