FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

GUD VILLE RÄDDA FOLKET

Hungersnödens andra år gick till ända, och fortfarande var himlen obarmhärtigt tillsluten och gav inte något tecken på regn. Torka och hungersnöd fortsatte att ödelägga hela riket. Fäder och mödrar som var ur stånd att befria sina barn från lidandena tvingades se dem dö. FMM 86.4

Ändå vägrade det avfälliga Israel att ödmjuka sina hjärtan inför Gud och fortsatte att klaga mot den man som genom sitt Ord hade dragit dessa fruktansvärda domar över dem. De tycktes vara oförmögna att se att deras lidande var en kallelse till ånger. Det var ett gudomligt ingripande som skulle rädda dem från att ta det ödesdigra steget som skulle göra att de befann sig bortom gränsen för himlens förlåtelse. FMM 86.5

Israels avfall var mer förfärligt än hungersnödens många fasor. Gud försökte befria folket från dess villfarelse och leda dem till att förstå sitt ansvar inför den Ende som de hade att tacka för sina liv och all egendom. Han försökte hjälpa dem att återfå sin förlorade tro, och han måste ovillkorligen utsätta dem för stort lidande. FMM 86.6

”Skulle jag finna någon glädje i den ogudaktiges död? säger Herren GUD. Nej, jag vill att han vänder om från sin väg och får leva. ... Kasta bort ifrån er alla de överträdelser genom vilka ni har syndat och skaffa er ett nytt hjärta och en ny ande. Ni vill väl inte dö, ni av Israels hus? Jag finner ingen glädje i någons död, säger Herren GUD. Vänd därför om, så får ni leva.” ”Vänd om, vänd om från era onda vägar! Ni vill väl inte dö, ni av Israels hus?” (Hes. 18:23, 31, 32; 33:11). FMM 87.1

Gud hade sänt budbärare till Israel med vädjanden om att de skulle återvända till deras förbund. Om de hade lyssnat till dessa vädjanden och omvänt sig från Baal till den levande Guden skulle Elias domsbudskap aldrig ha getts. Men varningarna som kunde ha blivit en doft från liv till liv hade visat sig bli en doft från död till död. Deras stolthet hade sårats, deras vrede hade väckts mot budbärarna, och nu såg de på profeten Elia med intensivt hat. Om han bara skulle falla i deras händer, skulle de glatt överlämna honom till Isebel - som om de genom att tysta hans röst kunde hindra att hans Ord uppfylldes! Mitt under katastrofen fortsatte de att hålla fast vid sin avgudadyrkan. På så sätt ökade de skulden som hade fört himlens domar över landet. FMM 87.2

För det hårt prövade Israel fanns det bara ett botemedel - att vända om från de synder som hade fört den Allsmäktiges tuktande hand över dem, och att helhjärtat vända om till Herren. De hade fått försäkran att ”Om jag tillsluter himlen så att regn inte faller, om jag bjuder gräshoppor att fördärva landet eller om jag sänder pest bland mitt folk, men mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn, ödmjukar sig och ber och söker mitt ansikte och omvänder sig från sina onda vägar, då vill jag höra det från himlen och förlåta deras synd och skaffa läkedom åt deras land” (2 Krön. 7:13, 14). Det var för att uppnå ett sådant välsignat resultat som Gud fortsatte att hålla tillbaka dagg och regn från dem tills en tydlig förändring ägde rum. FMM 87.3