FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

SKYLLDE ALLT PÅ ELIA

Isebel vägrade fullständigt att inse att torkan var en dom från Gud. Hon var obeveklig i sitt beslut att trotsa himlens Gud. Hon förenade sig med nästan hela Israel och utpekade Elia som skuld till hela deras olycka. Hade han inte tagit klart avstånd från deras former för tillbedjan? Om bara han kunde röjas ur vägen, menade hon, skulle deras gudars vrede blidkas och deras plåga upphöra. FMM 86.1

Sporrad av drottningen satte Ahab i gång med att mycket ivrigt söka efter profetens gömställe. Han sände budbärare till folken runt omkring, nära och fjärran, för att söka efter den man som han hatade men också fruktade. I sin ivriga önskan att göra sökandet så fullständigt som möjligt begärde han att dessa kungadömen och folk skulle gå ed på att de inte visste någonting om profetens vistelseort. Men sökandet var förgäves. Profeten var i säkert förvar mot illviljan från den kung vars synder hade fört med sig en kränkt Guds ogillande. FMM 86.2

När Isebel misslyckades i sina ansträngningar mot Elia beslöt hon sig för att hämnas genom att låta döda alla Herrens profeter i Israel. Inte en enda skulle lämnas kvar levande. Den rasande kvinnan genomförde sina avsikter i en massaker på många av Guds tjänare. Men alla gick inte under. Obadja, hovmarskalken i Ahabs hus, var fortfarande trogen mot Gud. Med risk för sitt eget liv hade han ”tagit hundra profeter och gömt dem i en grotta, femtio man åt gången, och gett dem mat och dryck” (1 Kung. 18:4). FMM 86.3