FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

GUDS ORD KUNDE INTE SLÅ FEL

Det var bara genom att utöva stark tro på Guds Ords ofelbara makt som Elia överlämnade sitt budskap. Om han inte hade ägt en obetingad tillit till honom som han tjänade, skulle han aldrig ha framträtt inför kung Ahab. På sin väg till Samaria hade Elia passerat floder med ständigt flytande vatten, kullar som var täckta med grönska och vidsträckta skogar som inte tycktes kunna nås av någon torka. Allt som ögat vilade på var beklätt med skönhet. Profeten måste ha undrat hur floderna, som aldrig hade upphört att rinna, skulle kunna bli uttorkade, eller hur dessa berg och dalar skulle kunna bli brända av torka. FMM 83.5

Men Elia gav inte utrymme åt någon otro. Han trodde fullt och fast att Gud skulle förödmjuka det avfälliga Israel, och att de genom domar skulle föras till ånger. Himlens befallning hade gått ut. Guds Ord kunde inte slå fel, och med fara för sitt liv fullföljde Elia sitt uppdrag utan fruktan. Likt en blixt från en klar himmel träffade budskapet om en överhängande dom den gudlöse kungens öron. Men innan Ahab kunde hämta sig från sin förvåning eller tänka ut ett svar försvann Elia lika snabbt som han hade kommit utan att vänta och se vilken effekt hans budskap fick. Och Herren gick före honom och jämnade marken för honom. ”Gå bort härifrån och bege dig österut”, uppmanades profeten, ”och göm dig vid bäcken Kerit öster om Jordan. Du ska dricka ur bäcken, och jag har befallt korparna att ge dig att äta där” (1 Kung. 17:3, 4) FMM 84.1

Kungen sökte ihärdigt, men ingen kunde finna profeten. Drottning Isebel, som var rasande över budskapet som hade låst in himlens skatter, försummade inte någon tid att rådslå med Baals präster. Gemensamt förbannade de profeten och utmanade Guds vrede. Men trots deras önskan att finna honom som hade uttalat de olycksbringande orden, skulle de bli besvikna. Den dom som hade uttalats till följd av det rådande avfallet kunde de inte heller hålla hemlig för andra. Nyheterna om att Elia hade fördömt Israels synder och profeterat om snart kommande straffdomar spred sig snabbt över landet. Fruktan väcktes hos somliga, men i de flesta fall togs det himmelska budskapet emot med hån och åtlöje. FMM 84.2

Profetens ord fick omedelbar verkan. De som först var böjda att håna tanken på katastrof fick snart tillfälle att tänka efter, eftersom jorden som inte hade fräschats upp av dagg och regn blev torr efter några månader och växtligheten vissnade. Efter hand som tiden gick minskade mängden vatten i floder som aldrig varit kända för att torka ut, och bäckar började sina. FMM 84.3

Ändå uppmanades folket av sina ledare att lita på Baals makt och att bortse från profeten Elias meningslösa ord. Prästerna höll fortfarande fast vid att det var genom Baals kraft som regnskurarna föll. Frukta inte för Elias Gud, oroa er inte för hans ord, förmanade de, för det är Baal som frambringar årstidens skörd och förser människor och djur med föda. FMM 84.4