FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

KAPITEL 9— PROFETEN ELIA HÖJER SIN RÖST

Kapitlet bygger på Första Kungaboken kapitel 17:1-7.

Bland Gileads berg öster om Jordan bodde under Ahabs dagar en trons och bönens man. Hans orädda tjänst var bestämd att motverka avfallets snabba spridning i Israel. Långt borta från varje betydande stad och utan att inneha något högt ämbete i livet ägnade sig Elia från Tishbe åt sin livsuppgift. Han hade visshet om att Gud hade för avsikt att bereda vägen för honom och ge honom riklig framgång. Orden han talade var fulla av tro och kraft, och hela hans liv var helgat åt reformarbetet. Hans röst var rösten av en som ropar i öknen för att bestraffa synd och pressa tillbaka ondskans flodvåg. Eftersom han kom till folket som en som tillrättavisade synd, erbjöd hans budskap Gileads balsam åt de själar som var sjuka av synd och önskade bli helade. FMM 82.1

När Elia såg Israel falla allt djupare i avgudadyrkan blev hans själ betryckt och han blev mycket upprörd. Gud hade gjort stora ting för sitt folk. Han hade befriat dem från slaveri och gett dem ”hednafolkens länder, ...för att de skulle hålla hans lagar och följa hans undervisning” (Ps. 105:44, 45). Men Guds välgörande planer var nu nästan bortglömda. Otro skilde nästan helt det utvalda folket från honom som var källan till deras styrka. FMM 82.2

Då Elia från sin avskildhet uppe i bergen såg detta avfall överväldigades han av sorg. I själslig vånda bönföll han enträget Gud om att hejda det en gång utvalda folket på dess gudlösa väg. Han bad att Gud skulle hemsöka det med domar, om det behövdes, så att det kunde vägledas till att se sin väg bort från himlen i dess rätta ljus. Han längtade efter att se människorna förda till ånger innan de skulle gå så långt i att göra ont att de provocerade Herren till att förinta dem fullständigt. FMM 82.3