FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

ALLT FLER AVGUDATEMPEL

Under det fördärvliga inflytandet från Ahabs styre gick Israel långt bort från den levande Guden och slog in på onda vägar inför honom. Under många år hade de gradvis förlorat sin känsla för vördnad och gudsfruktan. FMM 77.2

Det verkade nu som om det inte fanns någon som vågade riskera sitt liv genom att öppet stå i opposition mot den hädelse som bredde ut sig alltmer. Avfallets mörka skugga täckte hela landet. Avgudabilder av Baal och Astarte kunde ses överallt. Antalet avgudatempel och heliga lundar, där man tillbad avgudar som hade formats av människohänder, mångdubblades. Luften förorenades av röken från offren som förrättades till de falska gudarna. Berg och dal genljöd av berusade rop från det hedniska prästerskapet som offrade till solen, månen och stjärnorna. FMM 77.3

Genom inflytandet från Isebel och hennes ogudaktiga prästerskap fick folket lära sig att avgudarna som hade ställts upp var gudar som styrde jordens, eldens och vattnets element genom sin ockulta kraft. Alla himlens gåvor - de rinnande bäckarna, floderna med friskt vatten, den milda daggen, regnskurarna som friskade upp jorden och gav fälten rikliga skördar - tillskrevs Baal och Astarte, i stället för Givaren av alla goda och fullkomliga gåvor. Folket glömde att bergen och dalarna, floderna och källorna var i den levande Gudens hand, och att han kontrollerade solen, molnen på himlen och alla krafter i naturen. FMM 77.4

Genom trogna budbärare sände Gud upprepade varningar till den avfallne kungen och hans folk, men dessa tillrättavisande ord var förgäves. Förgäves framhöll de inspirerade budbärarna Herrens rätt att vara den ende Guden i Israel. Förgäves lyfte de fram de lagar som han hade gett dem. Men folket var fångade av avgudariternas praktfulla och fängslande uppvisning. Därför följde de kungens och hans hovs exempel och överlämnade sig själva till den vällustiga tillbedjans berusande och förnedrande nöjen. I sin blinda dårskap valde de att förkasta Gud och tillbedjan av honom. Ljuset som hade getts till dem av så stor nåd hade blivit mörker. Det fina guldet hade mattats. FMM 77.5

Hur hade inte Israels ära försvunnit! Aldrig tidigare hade Guds utvalda folk sjunkit så djupt i avfall. I riket fanns Baals ”fyrahundrafemtio profeter och Asheras fyrahundra profeter” (1 Kung. 18:19). Inget mindre än Guds undergörande kraft kunde bevara folket från fullständig undergång. Israel hade frivilligt skilt sig från Herren. Ändå ömmade Herren fortfarande för dem som hade letts in i synd. Därför sände han dem en av de mäktigaste av sina profeter. Genom honom skulle många ledas tillbaka till trohet mot sina fäders Gud. FMM 78.1