FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

DET STORA AVFALLET

Två år före Asas död började Ahab regera över Israels kungadöme. Hans regeringstid utmärktes från början av ett märkligt och fruktansvärt avfall. Hans far Omri, Samarias grundare, ”gjorde det som var ont inför HERREN. Han gjorde mer ont än någon av dem som hade varit före honom” (1 Kung. 16:25). Men Ahabs synder var ännu större. Han ”gjorde mer för att väcka Herrens, Israels Guds, vrede än någon av de israelitiska kungar som hade varit före honom”. Han handlade som om det hade varit lätt för honom att vandra i ”Jerobeams, Nebats sons, synder” (1 Kung. 16:33, 31). Eftersom han inte nöjde sig med att uppmuntra de former av tillbedjan som man följde i Betel och Dan, ledde han djärvt folket in i den grövsta formen av hedendom genom att ersätta tillbedjan av Herren med dyrkan av Baal. FMM 76.3

Ahab tog till hustru Isebel, ”dotter till Etbaal, sidoniernas kung” som var Baals överstepräst. Ahab ”tjänade Baal och tillbad honom. Han reste ett altare åt Baal i Baalstemplet som han hade byggt i Samaria” (1 Kung. 16:31, 32). FMM 76.4

Ahab införde inte bara baalsdyrkan i huvudstaden, utan under Isebels ledning uppförde han hedniska altaren på många offerhöjder. Prästerna och andra som var ansluta till denna förföriska form av avgudadyrkan utövade där sitt fördärvliga inflytande i skydd av omgivande skogsdungar. Till slut följde nästan hela Israel efter Baal. ”Det har aldrig funnits någon som Ahab, han som sålde sig till att göra det som var ont i HERRENS ögon, när hans hustru Isebel eggade honom till det. Mycket avskyvärt gjorde han, när han följde de eländiga avgudarna, alldeles som amoreerna hade gjort, de som HERREN fördrev för Israels barn” (1 Kung. 21:25, 26). FMM 76.5

Ahab hade svag moralisk styrka. Att han gifte sig med en beslutsam och temperamentsfull avgudadyrkande kvinna blev ödesdigert både för honom själv och för folket. Karaktärssvag som han var och utan någon högre uppfattning om vad som var rätt behärskades hans karaktär lätt av Isebels beslutsamma ande. Hans själviska natur var inte i stånd till att uppskatta vare sig Guds välgärningar mot Israel eller hans egna förpliktelser som väktare och ledare för det utvalda folket. FMM 77.1