FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

BAD OM UPPFYLLELSE

Med tro som byggde på profetians säkra ord bad Daniel Herren om att dessa löften snart skulle uppfyllas. Han bönföll om att Guds ära skulle upp FMM 374.3

rätthållas. I sin bön identifierade han sig själv fullständigt med dem som inte hade levt upp till den gudomliga planen och bekände deras synder som sina egna. FMM 374.4

”Jag vände då mitt ansikte till Herren Gud”, förklarade profeten, ”med ivrig bön och åkallan och fastade i säck och aska. Jag bad till HERREN min Gud och bekände” (Dan. 9:3, 4). FMM 374.5

Daniel hade varit länge i Guds tjänst, och himlen hade kallat honom ”högt älskad”. Trots det kom han nu till Gud som en syndare som bar fram behoven hos folket som han älskade. Hans bön var uttrycksfull i sin enkelhet och djupt allvarlig. Hör hans förbön: FMM 374.6

”O Herre, du store och fruktade Gud, du som håller fast vid förbundet och nåden mot dem som älskar dig och håller dina bud. Vi har syndat och gjort orätt, vi har varit ogudaktiga och upproriska. Vi har vänt oss bort från dina bud och föreskrifter. Vi har inte lyssnat till dina tjänare profeterna, som talade i ditt namn till våra kungar, furstar och fäder och till allt folket i landet.” FMM 374.7

”Du, Herre, är rättfärdig, men vi har dragit skam över oss. Så är det i dag med Juda män och Jerusalems invånare och hela Israel, både de som bor nära och de som bor långt borta i alla de länder dit du har fördrivit dem därför att de var trolösa mot dig. ... Men hos Herren vår Gud finns barmhärtighet och förlåtelse. Vi var upproriska mot honom och lyssnade inte till Herren vår Guds röst.” FMM 375.1

”Hör nu, du vår Gud, din tjänares bön och åkallan och låt ditt ansikte lysa över din ödelagda helgedom för Herrens skull. Min Gud, vänd ditt öra hit och hör. Öppna dina ögon och se vilken förödelse som har drabbat oss, och se till staden som är uppkallad efter ditt namn. För det är inte på grund av vår rättfärdighet utan på grund av din stora barmhärtighet som vi kommer inför dig med våra böner.” FMM 375.2

”Herre, hör, Herre, förlåt! Herre, lyssna och utför ditt verk utan att dröja. Det är för din egen skull, min Gud, för din stad och ditt folk är uppkallade efter ditt namn” (Dan. 9:4-10, 17-19). FMM 375.3