FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

FÖRSKÖNADE SIN HUVUDSTAD

Det är inte förvånansvärt att den framgångsrike monarken, som var så äregirig och stolt, skulle frestas att avvika från ödmjukhetens väg som är den enda som leder till sann storhet. Under tidsperioderna mellan hans erövringskrig ägnade han mycket uppmärksamhet åt att förstärka och försköna sin huvudstad tills staden Babylon så småningom blev hans kungarikes förnämsta prydnad, den gyllene staden, ”hela jordens berömmelse” (Jer. 51:41). FMM 347.1

Hans lidelsefulla intresse för att bygga och hans enastående framgång med att göra Babylon till ett av världens underverk bidrog till hans stolthet. Till sist var han i stor fara att fördärva sitt rykte som en vis härskare som Gud kunde fortsätta att använda som ett redskap för att förverkliga sin frälsningsplan. FMM 347.2

I sin nåd gav Gud honom en ny dröm för att varna honom för faran han befann sig i, och för snaran som lagts ut för att få honom på fall. I en nattlig syn såg Nebukadnessar ett stort träd som växte mitt på jorden. Trädets topp räckte upp till himlen och grenarna sträckte sig till jordens ändar. Hjordar och herdar från bergen och kullarna sökte skydd under dess skugga, och himlens fåglar byggde sina bon på dess grenar. ”Lövverket var vackert, och det bar så mycket frukt att det hade mat åt alla. ... Allt levande fick sin föda från det” (Dan. 4:9). FMM 347.3

När kungen betraktade det höga trädet såg han ”en helig väktare” som närmade sig trädet och som utropade med hög röst: ”Hugg ner trädet och skär av grenarna, riv undan lövverket och kasta bort frukten, så att djuren flyr bort ur trädets skugga och fåglarna från dess grenar! Men lämna stubben kvar, med en kedja av järn och koppar, i gräset på marken. Han skall fuktas av himlens dagg och dela djurens lott bland det som växer på jorden. Han skall förvandlas: han skall få ett djurs sinne i stället för en människas, och så skall sju tider förgå.” FMM 347.4

”Denna dom är avkunnad av väktarna och detta rådslut uttalat av de heliga, för att de som lever skall inse att den Högste råder över människors riken och att han ger dem åt vem han vill och upphöjer den ringaste bland människor till härskare” (Dan. 4:11-14, Bibel 2000). FMM 347.5