FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

KAPITEL 42—NEBUKADNESSAR FINNER GUD

Kapitlet bygger på Danielsboken kapitel 4.

Nebukadnessar hade nått höjden av världslig ära. Guds Ord hade till och med erkänt honom som ” kungarnas kung” (Hes. 26:7). Ibland hade han ändå gett Gud äran för sitt rikes härlighet och prakt. Det gjorde han efter drömmen om den stora statyn. Hans sinne hade tagit djupt intryck av denna syn och av tanken på att det babyloniska världsriket, hur vidsträckt det än var, till sist skulle falla, och att andra riken skulle härska ända till dess att alla jordiska makter till sist skulle ersättas av ett kungarike som upprättats av himlens Gud och som aldrig någonsin skulle förstöras. FMM 346.1

Senare i livet förlorade Nebukadnessar sin höga uppfattning om Guds plan för folken ur sikte. FMM 346.2

Men när hans stolta sinne hade blivit förödmjukat inför folkmassan på Duraslätten hade han på nytt insett att Guds rike är ”ett evigt välde, hans rike varar från släkte till släkte” (Dan 3:33). Trots att han var avgudadyr kare genom härkomst och uppfostran och stod i spetsen för ett avgudadyrkande folk hade han ett medfött sinne för rätt och rättvisa. Gud kunde använda honom som ett redskap för att straffa de upproriska och för att uppfylla sin gudomliga plan. FMM 346.3

Efter åratal av tålmodigt och påfrestande arbete fick Nebukadnessar, den grymmaste bland folken, som sin uppgift att besegra Tyrus. Egypten blev också ett offer för hans segrande arméer. När han införlivade folk efter folk med det babyloniska kungariket stärkte han sitt rykte som den störste härskaren i sin tid. FMM 346.4