FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

KAPITEL 37—TILL BABYLONIEN I FÅNGENSKAP

Idet nionde året av Sidkias regering ”kom den babyloniske kungen Nebukadnessar med hela sin här till Jerusalem och belägrade staden” (2 Kung. 25:1). Framtidsutsikterna för Juda var hopplösa. ”Se, jag är emot dig”, förklarade Herren själv genom Hesekiel. ”Alla ska veta att jag, HERREN, har dragit ut mitt svärd ur skidan. Det ska inte sättas tillbaka igen ... Alla hjärtan ska förfäras och alla händer sjunka ner. Alla ska tappa modet och alla knän bli som vatten. ... Jag ska ösa min vrede över dig och blåsa min harms eld mot dig. Jag ska överlämna dig åt vilda människor som är mästare på att fördärva” (Hes. 21:3, 5-7, 31). FMM 306.1

Egyptierna ansträngde sig för att undsätta den belägrade staden. För att hålla dem tillbaka gav kaldeerna för en tid upp sin belägring av Judas huvudstad. Ett hopp tändes i Sidkias hjärta. Han sände därför en budbärare till Jeremia och bad honom att be till Gud för det hebreiska folket. FMM 306.2

Profetens fruktansvärda svar var att kaldeerna skulle komma tillbaka och förstöra staden. Befallningen om detta hade redan gått ut. Det obotfärdiga folket kunde inte längre avvända Guds straffdomar. ”Bedra inte er själva genom att tänka: Kaldeerna drar sig helt säkert tillbaka ifrån oss”, varnade Herren sitt folk. ”För de kommer inte att ge sig av. Även om ni skulle slå kaldeernas hela här som strider mot er så att bara några sårade män blev kvar av dem, så skulle de resa sig upp var och en i sitt tält och bränna upp denna stad i eld” (Jer. 37:9, 10). FMM 306.3

De som blev kvar av Juda måste föras bort i fångenskap. Under motgång skulle de lära sig den lärdom som de hade vägrat att lära sig under mer gynnsamma förhållanden. Detta påbud från den helige Väktaren kunde inte överklagas. FMM 307.1