FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

BRÖT SIN ED

Främst bland dem som snabbt ledde folket mot undergång var Sidkia, deras kung. Han tog helt avstånd från de råd som Herren gett genom profeterna, glömde helt bort den tacksamhetsskuld han hade till Nebukadnessar och bröt sin högtidliga vasalled som han hade avlagt i Israels Guds namn. Judas kung gjorde uppror mot profeterna, mot sin välgörare och mot sin Gud. Med en högfärdig uppfattning om sin egen visdom vände han sig till den gamle fiende som motverkat Israels välgång. Han ”skickade sina sändebud till Egypten, för att man där skulle ge honom hästar och mycket folk”. FMM 304.5

”Kan det gå väl för honom?” frågade Herren om den man som på ett så gement sätt hade svikit varje heligt ansvar. ”Kan han komma undan? Kan den som bryter förbund komma undan? Så sant jag lever, säger Herren GUD: Han ska dö i Babel där den kung bor som gjorde honom till kung, för han föraktade eden han gett honom och bröt förbundet han slutit med honom. Inte heller ska farao med stor här och mycket folk hjälpa honom i kriget ... Han föraktade eden och bröt förbundet och gjorde allt detta, fastän han hade gett sitt löfte. Han ska inte komma undan” (Hes. 17:15-18). FMM 305.1

Till denne ”dödligt sårade, ogudaktige furste” hade dagen kommit för den slutgiltiga räkenskapen. ”Ta av dig huvudbindeln”, påbjöd Herren, ”lyft av dig kronan!” Juda skulle inte på nytt tillåtas ha någon kung förrän Kristus själv skulle upprätta sitt rike. ”Ruin, ruin, jag ska göra det till en ruin”, löd det gudomliga påbudet om Davids tron. ”Det ska inte vara någonting, förrän han som det rätteligen tillhör kommer. Honom ska jag ge det” (Hes. 21:25-27). FMM 305.2