FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

DAGS ATT PRÖVA HJÄRTAT

Tiden hade kommit för en ingående prövning av hjärtat. Medan Josia hade varit deras härskare hade folket haft en viss grund för sitt hopp. Men han kunde inte medla för deras räkning, eftersom han hade stupat i strid. Folkets synder gjorde att det nästan var för sent för medling. ”Även om Mose och Samuel trädde fram inför mig”, förklarade Herren, ”skulle jag ändå inte bli vänligt sinnad mot detta folk. Driv bort dem från mitt ansikte och låt dem gå. Om de frågar dig: ’Vart ska vi gå?’ ska du svara dem: Så säger HERREN: Till döden den som tillhör döden, till svärdet den som tillhör svärdet, till svälten den som tillhör svälten och till fångenskapen den som tillhör fångenskapen” (Jer. 15:1, 2). FMM 282.4

Att vägra att lyssna till den barmhärtiga inbjudan som Gud nu erbjöd skulle leda till att det obotfärdiga folket skulle drabbas av straffdomarna som hade drabbat nordriket Israel mer än etthundra år tidigare. Budskapet till dem var nu: ”Om ni inte vill lyssna på mig och vandra efter den lag som jag förelagt er och höra vad mina tjänare profeterna talar, dem som jag sänder er och gång på gång har sänt er fast ni inte har lyssnat, då ska jag göra med detta hus som jag gjorde med Shilo. Och denna stad ska jag göra till en förbannelse för alla jordens folk” (Jer. 26:4-6). FMM 282.5

De som stod på templets förgård och lyssnade till Jeremias tal förstod helt klart denna anspelning på Shilo och på det som hände under Elis dagar när filistéerna hade överfallit Israel och fört bort förbundsarken. FMM 283.1

Elis synd hade bestått i att han tagit lätt på sina söners orättfärdighet i deras heliga uppgift, och även på de onda gärningar som begicks i hela landet. Att han underlät att tillrättavisa människorna för dessa onda gärningar hade dragit en fruktansvärd olycka över Israel. Hans söner hade stupat i strid, Eli själv hade förlorat livet, Guds ark hade förts bort från landet Israel och trettiotusen av folket hade dödats - alltsammans därför att synd hade tillåtits att florera ohämmat och utan tillrättavisning. FMM 283.2