FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

GUD VILL ALLTID GOTT

Herrens ovilja att straffa visar sig här på ett levande sätt. Han håller tillbaka sina straffdomar för att han ska kunna påverka den obotfärdige. Han som verkar med ”nåd, rätt och rättfärdighet på jorden” ömmar för sina felande barn. På varje möjligt sätt försöker han att lära dem vägen till det liv som varar för evigt (Jer. 9:24). Han hade fört israeliterna ut från slaveriet för att de skulle tjäna honom, den ende sanne och levande Guden. De hade vandrat länge i avgudadyrkan och hade visat likgiltighet för hans varningar. FMM 281.4

Ändå förklarar han nu att han är villig att skjuta straffet på framtiden och ge dem ännu en möjlighet till ånger. Han gör det tydligt att den överhängande domen bara kunde avvändas genom den mest genomgripande förändring av hjärtat. Templet och gudstjänsten skulle inte kunna rädda dem. Att förlita sig på dessa skulle inte vara till någon nytta. Riter och ceremonier kunde inte sona synd. Trots deras anspråk på att vara Guds utvalda folk kunde endast en reformation, en genomgripande förändring av hjärta och livsstil, rädda dem från den oundvikliga följden av fortsatt överträdelse. FMM 281.5

Därför hördes Jeremias budskap till Juda ”i Juda städer och på Jerusalems gator. ... Hör detta förbunds ord” - Herrens klara regler så som de står i Bibeln - ”och handla efter dem” (Jer. 11:6). Detta var budskapet han förkunnade på templets förgårdar i början av kung Jojakims regering. FMM 281.6

Han gav en kort tillbakablick på Israels erfarenhet från uttåget ur Egypten. Guds förbund med dem hade inneburit: ”Lyssna till min röst, så ska jag vara er Gud och ni ska vara mitt folk. Vandra helt på den väg jag befaller er, så ska det gå väl för er.” Gång på gång och utan skam hade de brutit detta förbund. Det utvalda folket ”följde sina egna tankar och sitt onda, hårda hjärta. De vände ryggen till mig, inte ansiktet” (Jer. 7:23, 24). FMM 282.1

”Varför”, frågade Herren, ”vänder de sig ständigt bort, detta Jerusalems folk?” (Jer. 8:5). Enligt profetens ord var det för att de inte hade varit lydiga mot Herrens, deras Guds, röst och hade vägrat att låta sig tillrättavisas (se Jer. 5:3). FMM 282.2

”Sanningen är försvunnen”, sörjde han, ”och utrotad ur deras mun”. ”Till och med storken under himlen vet sin bestämda tid, och turturdu van, svalan och tranan passar tiden när de ska komma tillbaka. Men mitt folk känner inte HERRENS domslut.” ”Skulle jag inte straffa dem för sådant? säger HERREN. Skulle jag inte hämnas på ett sådant folk som detta?” (Jer. 7:28; 8:7; 9:9). FMM 282.3