FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

TROGEN I HERRENS TJÄNST

Under fyrtio år skulle Jeremia stå inför folket som ett vittne för sanning och rättfärdighet. I en tid med ett avfall utan like skulle han i livsföring och karaktär vara ett exempel på tillbedjan av den ende sanne Guden. Under den förfärliga belägringen av Jerusalem skulle han vara Herrens språkrör. Han måste förutsäga Davids hus undergång och förstörelsen av Salomos vackra tempel. FMM 278.1

När han satt i fängelse på grund av sina oförskräckta uttalanden skulle han fortfarande tala i klartext mot synd på högsta ort. Han skulle bli föraktad, hatad och förkastad av människor. Till slut skulle han bevittna hur hans egna profetior om den nära förestående domen blev bokstavligt uppfyllda. Och han skulle delta i sorgen och lidandet som skulle följa på förstörelsen av den stad som var dömd till undergång. FMM 278.2

Mitt i den allmänna förstörelse som nationen snabbt utsattes för tillläts Jeremia ofta att se bortom nöden och olyckan som utmärkte hans tid. Han fick se de härliga framtidsutsikterna då Guds folk skulle befrias från fiendens land och få bosätta sig i Sion på nytt. Han såg fram emot den tid då Herren skulle förnya sitt förbund med dem. ”De ska komma och jubla på Sions höjd och strömma som en flod till HERRENS goda, till säd, vin och olja och till unga får och oxar. Deras själ ska vara som en vattenrik trädgård, och de ska inte sörja mer” (Jer. 31:12). FMM 278.3

Om sin kallelse till det profetiska uppdraget skrev Jeremia själv: ”Och HERREN räckte ut sin hand, rörde vid min mun och sade till mig: ’Se, jag lägger mina ord i din mun. Jag sätter dig i dag över folk och riken för att rycka upp och bryta ner, förgöra och fördärva, bygga upp och plantera” (Jer. 1:9, 10). FMM 278.4

Tacka Gud för orden ”bygga upp och plantera”! Genom dessa ord blev Jeremia försäkrad om att Herrens avsikt var att återupprätta och hela. Det var hårda budskap som skulle framföras under de följande åren. Profetior om straffdomar som snart skulle drabba måste tillkännages utan fruktan. Från Sinears slätter skulle ”olyckan välla in över alla som bor i landet”. ”Jag ska uttala mina domar mot dem”, förklarade Herren, ”för all deras ondska, därför att de har övergett mig och tänt rökelse åt andra gudar och tillbett sina händers verk” (Jer. 1:14, 16). Men profeten skulle låta dessa budskap åtföljas av försäkringar om förlåtelse till alla som vände om från sina onda gärningar. FMM 278.5