FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

KAPITEL 34—PROFETEN JEREMIA

Jeremia var en av dem som hade hoppats på att reformationen under Jo sias ledning skulle leda till en bestående andlig förnyelse. Gud kallade honom till att tjäna som profet medan han ännu var ung, i det trettonde året av Josias regering. Som medlem av det levitiska prästerskapet hade Jeremia ända från barndomen tränats för helig tjänst. Under dessa lyckliga förberedelseår insåg han knappast att ända sedan han föddes hade han blivit utvald till att vara ”en profet för folken”. När den gudomliga kallelsen sedan kom överväldigades han av en känsla av sin egen ovärdighet. ”O, Herre GUD!” utropade han: ”Jag kan inte tala, för jag är för ung” (Jer. 1:5, 6). FMM 277.1

I den unge Jeremia såg Gud en människa som trofast skulle utföra uppdraget som hade anförtrotts honom och som skulle stå för det rätta då detta mötte starkt motstånd. I sin barndom hade han bevisat sig vara trogen. Nu måste han hålla ut under lidande som en god korsets stridsman. FMM 277.2

”Säg inte: Jag är för ung”, befallde Herren sin utvalde budbärare, ”utan gå vart jag än sänder dig och tala vad jag än befaller dig. Var inte rädd för dem, för jag är med dig för att rädda dig. ... Fäst upp dina kläder! Res dig och tala till dem allt som jag befaller dig. Var inte förskräckt för dem, så att jag inte låter skräck drabba dig inför dem. Se, jag gör dig i dag till en befäst stad, till en järnpelare och en kopparmur mot hela landet, mot Judas kungar, dess furstar och präster och mot folket i landet. De ska kämpa mot dig men inte besegra dig, för jag är med dig, säger HERREN, för att rädda dig” (Jer. 1:7, 8, 17-19). FMM 277.3