FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

REV NER ALTARET I BETEL

Århundraden tidigare, vid tiden för rikets delning, hade Jerobeam, Nebats son, djärvt trotsat den Gud som Israel hade tjänat. Han hade ansträngt sig för att vända folkets hjärtan bort från templets gudstjänster i Jerusalem till nya former av tillbedjan. Han hade då upprättat ett oinvigt altare i Betel. Under åren som följde skulle många bli förledda där till att dyrka avgudar. FMM 274.4

När detta altare invigdes hade plötsligt en gudsman från Judeen kommit med domsord över den hedniska gudstjänsten. Han hade ropat mot altaret och sagt: ”Altare! Altare! Så säger Herren: Se, åt Davids hus ska det födas en son vid namn Josia. På dig ska han slakta offerhöjdsprästerna som tänder offereld på dig, och då ska man bränna människoben på dig” (1 Kung. 13:2). Detta tillkännagivande hade åtföljts av ett tecken som visade att orden som uttalats kom från Herren. FMM 274.5

Tre århundraden hade passerat. Under reformationen som genomfördes av Josia kom kungen själv till Betel, där detta gamla altare stod. Profetian som hade uttalats så många år tidigare i Jerobeams närvaro skulle nu bli bokstavligt uppfylld. FMM 275.1

”Han bröt också ner altaret i Betel med dess offerhöjd. Det var den offerhöjd som Jerobeam, Nebats son, hade byggt upp, han som fick Israel att synda. Därefter brände han offerhöjden och stötte sönder den till stoft och brände dessutom upp Asheran.” FMM 275.2

”När Josia såg sig om och fick se gravarna som fanns på berget, lät han hämta ut benen ur gravarna och brände dem på altaret och orenade det så, i enlighet med HERRENS ord genom gudsmannen som sade att det skulle ske. Kungen frågade: ’Vad är det för ett minnesmärke som jag ser där?’ Folket i staden svarade: ’Där ligger gudsmannen begravd, han som kom från Juda och ropade mot altaret i Betel att det skulle ske som du nu har gjort.’ ... Så lämnade man hans ben i fred och även benen av den profet som hade kommit dit från Samarien” (2 Kung. 23:15-18). FMM 275.3

På Olivbergets södra sluttning, mitt emot Herrens vackra tempel på Moria berg, fanns de helgedomar och bilder som Salomo hade placerat där för att tillfredsställa sina avgudadyrkande hustrur (se 1 Kung. 11:6-8). I mer än trehundra år hade de stora, oformliga bilderna stått på ”förargelsens berg” som stumma vittnen till hur Israels visaste kung hade avfallit. De avlägsnades också och förstördes av Josia. FMM 275.4