FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

STARTADE EN REFORMATION

Kungen måste överlåta framtidens händelser åt Gud. Han kunde inte förändra Herrens eviga påbud. Men Herren hade inte tagit ifrån dem möjligheten till ånger och reformation, då han lät meddela himlens vedergällningsdomar. I detta såg de att Gud var villig att mildra sina domar genom nåd. Därför beslöt kungen å sin sida att han skulle göra allt som stod i hans makt för att genomföra de beslutade reformerna. Han planerade omedelbart en stor sammankomst, och till den inbjöd han Jerusalems och Judas äldste och ämbetsmän tillsammans med det vanliga folket. Tillsammans med präster och leviter mötte de kungen på tempelgården. FMM 273.3

För denna stora församling läste kungen själv ”allt som stod i förbunds- boken som man hade funnit i HERRENS hus” (2 Kung. 23:2). Den kunglige uppläsaren var djupt rörd, och han förmedlade sitt budskap med känslorna hos ett krossat hjärta. Hans åhörare blev djupt berörda. Den intensiva känslan som kunde avläsas i kungens ansiktsuttryck, själva budskapets högtidlighet, och varningen för de nära förestående domarna - allt detta hade sin verkan, och många beslöt att förena sig med kungen för att söka få förlåtelse. FMM 273.4

Josia föreslog nu att de som hade den högsta makten skulle förena sig med folket inför Gud i ett högtidligt förbund, för att med förenade ansträngningar genomföra förändringarna som man hade beslutat. ”Och kungen trädde fram till pelaren och slöt inför HERRENS ansikte det förbun det att de skulle följa HERREN och hålla fast vid hans bud, vittnesbörd och stadgar av hela sitt hjärta och av hela sin själ, och upprätthålla detta för-bunds ord, som var skrivna i denna bok. Och allt folket ingick förbundet” (2 Kung. 22:3). FMM 274.1

I reformationen som följde inriktade sig kungen på att utplåna varje spår av avgudadyrkan som fortfarande fanns kvar. Så länge hade landets invånare följt de omgivande folkens sedvänjor att falla på knä för bilder av trä och sten, att det nästan verkade vara bortom mänsklig makt att avlägsna varje spår av dessa svåra missförhållanden. FMM 274.2

Men Josia höll ut i sina ansträngningar att rena landet. Han gick så hårt fram mot avgudadyrkan att han lät avrätta ”alla offerhöjdspräster. ... Dessutom skaffade Josia bort andebesvärjarna och spåmännen, husgudarna och avgudarna och allt det avskyvärda som man kunde se i Juda land och i Jerusalem. Han gjorde det för att upprätthålla de lagord, som fanns skrivna i den bok som prästen Hilkia hade funnit i HERRENS hus” (2 Kung. 22:20, 24). FMM 274.3