FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

KAPITEL 32— KUNGARNA MANASSE OCH JOSIA

Judas rike var välmående på Hiskias tid, men under Manasses gudlösa regering genomlevde det på nytt en nergångsperiod. Avgudadyrkan fick då nytt liv, och många i folket förleddes till att tillbe andra gudar. ”Men Manasse förledde Juda och Jerusalems invånare, så att de gjorde mer ont än de folk som HERREN hade utrotat för Israels barn” (2 Krön. 33:9). Tidigare generationers underbara ljus följdes av vidskepelse och villfarelse. Svåra missförhållanden uppstod och blomstrade - tyranni, förtryck och hat mot allt gott. Rätten blev förvrängd, våld fick överhanden. FMM 260.1

Men dessa tider med svåra missförhållanden saknade inte vittnen för Gud om det som var rätt. Under Hiskias regering hade Judas rike tryggt genomlevt många prövande erfarenheter. I mångas hjärtan hade detta utvecklat en karaktärsfasthet som nu fungerade som ett skydd mot den gudlöshet som höll på att ta överhanden. Deras vittnesbörd om sanning och rättfärdighet väckte vrede hos Manasse och hans medhjälpare som hade makten. De försökte ivrigt trygga sin ställning i att göra ont genom att tysta varje ogillande stämma. ”Dessutom spillde Manasse så mycket oskyldigt blod att det uppfyllde Jerusalem från den ena änden till den andra” (2 Kung. 21:16). FMM 260.2