FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

ÖDMJUKHET OCH RESPEKT

Salomos ödmjukhet vid den tidpunkt då han började bära statens bördor visade sig i gudstjänsterna som hölls då templet hade fullbordats. Då knäböjde han under sin invigningsbön och intog den ställning som den ödmjuke bedjaren har. Han erkände inför Gud: ”Jag är bara en ung man” (1 Kung. 3:7) Hans tydliga kärlek till Gud, hans djupa vördnad för det som är gudomligt, hans misstro till sin egen förmåga och det sätt på vilket han förhärligade den oändlige Skaparen av allting - alla dessa karaktärsdrag, som kan tjäna som mönster för oss, blev synliga vid invigningen. FMM 32.1

Kristus efterföljare i dag borde vara på sin vakt mot tendensen att förlora andan av vördnad och gudsfruktan. Bibeln lär människor hur de borde närma sig sin Skapare - med ödmjukhet och respektfylld vördnad genom tro på en gudomlig medlare. Psalmisten har förklarat: FMM 32.2

”För HERREN är en stor Gud,
en stor kung över alla gudar...
Kom, låt oss falla ner och tillbe,
böja knä för HERREN vår skapare” FMM 32.3

(Ps. 95:3, 6).

Både offentligt och i privat tillbedjan är det vårt privilegium att böja våra knän inför Gud när vi sänder upp våra böner till honom. Jesus, vårt exempel, ”föll på knä och bad” (Luk. 22:41). Det berättas att även hans lärjungar ”föll på knä och bad” (Apg. 9:40). Paulus förklarade: ”Därför böjer jag mina knän inför Fadern” (Ef. 3:14). Esra knäböjde då han bekände Israels synder för Gud (se Esra 9:5). Daniel”föll ... ner på sina på knän tre gånger om dagen och bad och tackade sin Gud” (Dan. 6:10). FMM 32.4