FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

SKRÄMD AV ANSVARET

Inför sådana förhållanden är det inte förvånande att Jesaja ryggade tillbaka inför sitt ansvar, när han under Ussias sista regeringsår kallades till att bära fram Guds varningsbudskap och tillrättavisningar till Juda. Han visste mycket väl att han kunde räkna med envist motstånd. När han insåg sin egen oförmåga att möta situationen och tänkte på omedgörligheten och otron hos det folk som han skulle arbeta för, verkade hans uppgift vara hopplös. Skulle han modlöst avstå från sitt uppdrag och överlåta Juda till dess avgudadyrkan utan att störa det? Skulle Nineves gudar härska på jorden och trotsa himlens Gud? FMM 208.4

Sådana tankar fyllde helt Jesajas sinne när han stod i templets pelarhall. Plötsligt tycktes porten och templets inre förlåt lyftas upp eller dras undan, och han tilläts att se in i det allra heligaste dit inte ens en profets fötter fick lov att gå. Där fick han uppleva en vision av Herren som satt på en hög och upphöjd tron medan släpet av hans mantel uppfyllde templet. På varje sida om tronen svävade serafer med sina ansikten täckta i tillbedjan medan de tjänade inför sin Skapare och förenades i högtidlig åkallan: ”Helig, helig, helig är HERREN Sebaot, hela jorden är full av hans härlighet”, tills dörrposterna och trösklarna skakade och ”huset fylldes av rök” (Jes.6:3). FMM 208.5

När Jesaja såg denna uppenbarelse av hans Herres ära och majestät överväldigades han av en känsla av Guds renhet och helighet. Hur stor var inte kontrasten mellan hans Skapares ojämförliga fullkomlighet och den syndfulla väg som hade följts av många som precis som han själv länge hade räknats till det utvalda folket i Israel och Juda! ”Ve mig”, utropade han, ”jag förgås! För jag är en man med orena läppar och jag bor bland ett folk med orena läppar, och mina ögon har sett Kungen, HERREN Sebaot” (Jes. 6:5). FMM 209.1

Där stod Jesaja liksom i den gudomliga närvarons fulla ljus inne i det allra heligaste. Och han insåg att sådan som situationen var skulle han vara fullständigt oförmögen att genomföra uppdraget som han kallades till, om han blev lämnad åt sin egen ofullkomlighet och oduglighet. Men en seraf sändes för att befria honom från hans nöd och för att göra honom lämplig för hans stora uppgift. Ett glödande kol från altaret lades på hans läppar med orden: ”När detta har rört vid dina läppar är din skuld borttagen och din synd försonad.” Sedan hördes Guds röst säga: ”Vem ska jag sända? Och vem vill vara vår budbärare?” Jesaja svarade: ”Här är jag, sänd mig!” (Jes. 6:7, 8). FMM 209.2

Den himmelska gästen befallde den väntande budbäraren: ”Gå och säg till detta folk: FMM 209.3

’Ni ska höra och höra men inte förstå,
och ni ska se och se men inte fatta.
Förhärda detta folks hjärta, gör deras öron döva
och deras ögon blinda,
så att de inte ser med sina ögon eller hör med sina öron
eller förstår med sitt hjärta och vänder om och blir botade’ ” FMM 209.4

(Jes. 6:9, 10).