FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

OFFRADE RÖKELSE

Högmod var den synd som ledde till ett så ödesdigert resultat för Ussia. I strid mot ett klart bud från Gud att ingen utom Arons ättlingar skulle tjänstgöra som präster, gick kungen in i helgedomen ”för att tända rökelse på rökelsealtaret”. Översteprästen Asarja och hans ämbetsbröder protesterade och vädjade till honom att inte göra det han hade tänkt. ”. du har handlat trolöst”, betonade de, ”och det ska inte ge dig ära från HERREN Gud” FMM 206.3

(2 Krön. 26:16, 18). FMM 207.1

Ussia fylldes med vrede över att han som var kung skulle bli tillrättavisad på det sättet. Men han tilläts inte att vanhelga templet i strid mot den enade protesten från dem som bar ansvaret för det. Medan han stod där, upprorisk i sitt vredesmod, träffades han plötsligt av en gudomlig straffdom. Spetälska visade sig på hans panna. Han flydde förfärad för att aldrig mer gå in på tempelgårdarna. FMM 207.2

Fram till sin död några år senare förblev Ussia spetälsk - ett levande exempel på det dåraktiga i att avvika från ett klart: ”Så säger Herren.” Varken hans upphöjda ställning eller hans långa liv i from tjänst kunde gälla som ursäkt för den högmodiga synd som vanprydde de sista åren av hans regeringstid och drog över honom himlens dom. FMM 207.3

Gud har inte anseende till personen. ”Men den som begår något med berått mod, vare sig han är infödd eller främling, han hånar HERREN och ska utrotas ur sitt folk. Eftersom han har föraktat HERRENS ord och brutit mot hans bud, måste han utrotas” (4 Mos. 15:30). FMM 207.4

Den dom som drabbade Ussia tycktes ha haft ett hämmande inflytande på hans son. Jotam bar tunga plikter under de senare åren av sin fars regeringstid och efterträdde honom på tronen efter Ussias död. Om Jotam står det skrivet: ”Han gjorde det som var rätt i HERRENS ögon, precis som hans far Ussia hade gjort. Men offerhöjderna avskaffades inte, utan folket fortsatte att offra och tända offereld på höjderna” (2 Kung. 15:34, 35). FMM 207.5