FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

ALLTID SAMMA RESULTAT

Under varje tidsepok har överträdelse av Guds lag lett till samma resultat. Under Noas dagar kränktes varje rätt princip, och ondskan blev så utstuderad och spridd att Gud inte längre kunde låta den fortsätta. Då utgick kungörelsen: ”Människorna som jag har skapat ska jag utplåna från jordens yta” (1 Mos. 6:7). FMM 200.5

På Abrahams tid trotsade Sodoms invånare öppet Gud och hans lag. Detta ledde till samma slags ogudaktighet, samma slags moraliska fördärv och njutningslystnad som hade utmärkt världen före syndafloden. Invånarna i Sodom överskred gränsen för det gudomliga tålamodet, och elden från Guds hämnd upptändes mot dem. FMM 200.6

Tiden innan Israels tio stammar gick i fångenskap kännetecknades av en liknande olydnad och gudlöshet. Guds lag brydde man sig inte om, och detta öppnade ondskans dammluckor över Israel. ”För HERREN går till rätta med dem som bor i landet”, förklarade Hosea, ”för det finns ingen sanning och ingen kärlek och ingen kunskap om Gud i landet. De svär och ljuger, mördar och stjäl och är otrogna. De brukar våld och blodsdåd följer på blodsdåd” (Hos. 4:1, 2). FMM 201.1

Domsprofetiorna som Amos och Hosea framförde åtföljdes av förut sägelser om ära i framtiden. De tio stammarna som länge varit upproriska och obotfärdiga fick inget löfte om att deras tidigare makt i Palestina skulle bli fullständigt återställd. Ända till tidens slut skulle de vara ”flyktingar bland hednafolken” (Hos. 9:17). FMM 201.2

Men genom Hosea fick de en profetia som visade dem privilegiet att få ha del i Guds folks slutliga återställelse vid slutet av jordens historia, när Kristus ska komma som kungarnas Kung och herrarnas Herre. ”För under lång tid”, förklarade profeten, skulle de tio stammarna ”vara utan kung och furste, utan offer och stoder och utan efod och husgudar. Sedan”, fortsatte profeten, ”ska Israels barn vända om och söka HERREN sin Gud och David, sin kung. Med fruktan ska de söka HERREN och hans godhet i kommande dagar” (Hos. 3:4, 5). FMM 201.3

Hosea använde bildspråk när han presenterade för de tio stammarna Guds frälsningsplan för varje människa som ångrade sig och ville förena sig med Herrens församling på jorden. Han påminde om de välsignelser som gavs till Israel under den tid då de var lojala mot honom i det utlovade landet. Han beskrev Israel som någon som han ville visa barmhärtighet mot och förklarade: ”Därför ska jag locka henne bort och föra henne ut i öknen och tala till hennes hjärta. Sedan ska jag ge tillbaka hennes vingårdar och göra Akors dal till en hoppets port. Där ska hon sjunga som i sin ungdoms dagar, som på den dag då hon drog upp ur Egyptens land. Det ska ske på den dagen, säger Herren, att du ska kalla mig: ’Min man’, och inte mer kalla mig: ’Min Baal.’ Baalernas namn ska jag ta bort ur hennes mun, och ska inte mer minnas deras namn” (Hos. 2:14-17). FMM 201.4