FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

BARMHÄRTIG OCH NÅDIG

Israels avfall hade utvecklats gradvis. Från generation till generation hade Satan gjort upprepade försök att förmå det utvalda folket att glömma ”de bud, stadgar och föreskrifter” som de hade lovat att hålla för alltid (5 Mos. 6:1). Han visste att om han bara kunde leda Israel till att glömma Gud så att de följde ”andra gudar, tjänar och tillber dem”, skulle de ”förvisso ... förgås” (5 Mos. 8:19). FMM 200.1

Fienden till Guds kyrka på jorden hade emellertid inte helt och fullt räknat med Guds medkännande väsen. Han låter inte ”någon bli ostraffad”, men det är hans ära att vara ”barmhärtig och nådig, sen till vrede och stor i nåd och sanning”, och han ”bevarar nåd mot tusenden och förlåter brott, synd och skuld” (2 Mos. 34:6, 7). FMM 200.2

Trots Satans ansträngningar att omintetgöra Guds avsikt för Israel, uppenbarade sig Herren på ett nåderikt sätt just i en av historiens mörkaste timmar när det såg ut som om ondskans makter skulle vinna seger. Han framhöll för Israel sådant som var till välsignelse för folket. ”Jag har skrivit mycket till honom i min undervisning”, förklarade han genom Hosea, ”men den betraktas som något främmande”. ”Ändå var det jag som lärde Efraim att gå och som tog dem i mina armar. Men de förstod inte att jag ville hela dem” (Hos. 8:12; 11:3). Herren hade behandlat dem på ett kär-leksfullt sätt, och genom sina profeter hade han undervisat dem, rad efter rad, föreskrift efter föreskrift. FMM 200.3

Om Israel hade tagit vara på profeternas budskap skulle de ha sluppit förödmjukelsen som följde. Det var för att de hade fortsatt att vända sig från Guds lag som Gud tvingades att låta dem gå i fångenskap. ”Mitt folk går under av brist på kunskap”, var hans budskap till dem genom Hosea. ”Eftersom du har förkastat kunskap ska jag också förkasta dig ... Du glömde din Guds undervisning” (Hos. 4:6). FMM 200.4