FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

KAPITEL 23— ASSYRIEN INVADERAR NORDRIKET

De sista åren av Israels rikes ödesdigra historia utmärktes av våld och blodsutgjutelse vars like aldrig hade setts ens under de värsta perioderna av strider och oro under kung Ahabs styre. Under två århundraden eller mer hade ledarna för de tio stammarna sått vind, och nu skördade de storm. Kung efter kung blev dödad för att ge plats åt andra ärelystna härskare. ”De valde kungar”, förklarade Herren om dessa gudlösa troninkräktare, ”som inte var från mig, de tillsatte furstar som jag inte erkände” (Hos. 8:4). Varje rättslig princip åsidosattes. ”De har svikit HERREN” och varandra, de som skulle ha stått inför jordens nationer som försvarare av Guds nåd” (Hos. 5:7). FMM 190.1

Genom att ge de mest allvarliga tillrättavisningar försökte Gud väcka den obotfärdiga nationen till insikt om den överhängande faran för att den kunde gå under fullständigt. Genom Hosea och Amos sände han budskap efter budskap till de tio stammarna. Han manade dem till hel och fullständig ånger och hotade med att fortsatt överträdelse skulle sluta i katastrof. ”Ni har plöjt ogudaktighet”, förklarade Hosea, ”ni har skördat orättfärdighet, ni har ätit lögnens frukt, för du har förlitat dig på din egen väg, på dina många hjältar. Stridslarm ska stiga bland dina stammar, och alla dina fästen ska ödeläggas ... När gryningen kommer är det förbi, förbi med Israels kung!” (Hos. 10:13-15). FMM 190.2

Om Efraim intygade profeten: ”Främlingar har förtärt hans kraft men han förstår det inte, trots att han fått gråa hår märker han det inte.” (Profeten Hosea hänvisade ofta till Efraim, en ledare i avfall bland Israels stammar, som en symbol för den avfallna nationen.) ”Israel har förkastat det som är gott.” De tio stammarna saknade förmåga att se att deras onda väg ledde till katastrof. De skulle snart bli krossade av domen och förvandlas till ”flyktingar bland hednafolken” (Hos. 7:9; 8:3; 9:17). FMM 191.1

Några av ledarna i Israel kände intensivt sin prestigeförlust och önskade att prestigen skulle återställas. Men i stället för att vända om från de vanor som hade lett till rikets svaghet, fortsatte de med sin ondska. De smickrade sig med att när tillfälle gavs skulle de nå politisk makt genom att ingå förbund med hedningarna. ”När Efraim såg sin sjukdom och Juda sitt sår, gick Efraim till Assur.” ”Efraim har blivit som en duva, naiv och utan vett. De kallar på Egypten, de går till Assur.” ”De sluter förbund med Assur” (Hos. 5:13; 7:11; 12:1). FMM 191.2