FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

BAD OCH TACKADE

”Och Jona bad till HERREN sin Gud i fiskens buk. Han sade: FMM 182.6

’Jag ropade till HERREN i min nöd,
och han svarade mig.
Från dödsrikets buk ropade jag på hjälp,
och du hörde min röst.
Du kastade mig i djupet, mitt i havet,
och strömmarna omslöt mig,
alla dina böljor och vågor
svepte över mig.
Jag tänkte: Jag är fördriven från dina ögon.
Men jag ska återfå se ditt heliga tempel. Vattnet omslöt mig ända till halsen,
djupet omgav mig,
sjögräs snärjde sig runt mitt huvud.
Jag sjönk ner till bergens grund
med jordens bommar bakom mig för evigt -
men du förde mig levande upp ur graven,
Herre min Gud.
När min själ tynade bort i mig tänkte jag på HERREN,
och min bön nådde dig i ditt heliga tempel.
De som håller fast vid tomma avgudar
överger den nåd de fått.
Men jag ska offra till dig med tacksägelse,
det jag lovat ska jag uppfylla.
Frälsningen finns hos HERREN!’ ” FMM 182.7

(Jona 2:2-10).

Till sist hade Jona lärt sig att ”frälsningen finns hos HERREN” (Ps. 3:9). Med ånger och insikt om Guds räddande nåd kom befrielse. Jona blev befriad från farorna i det mäktiga djupet och kastades upp på torra land. FMM 183.1