Genom Vatten Och Eld

Hot Mot Evangeliet

När korsets budbärare fortsatte sitt arbete med att undervisa följdes de av en kvinna som var besatt av en spådomsande. Hon skrek: ” ’De här människorna är den högste gudens tjänare! De förkunnar för er en väg till frälsning!’ Så höll hon på i flera dagar” (Apg. 16:17). GVoe 165.1

Den här kvinnan var Satans särskilda redskap. Hon hade gett sina herrar stora inkomster genom sina förutsägelser. Hennes inflytande hade hjälpt till att stärka tron på avgudarna. Satan visste att hans dominans hotades. Därför använde han sig nu av den här kvinnan för att motarbeta Guds verk. Han hoppades att han skulle kunna blanda sin villfarelse med sanningarna som apostlarna undervisade om. Rekommendationen som kvinnan ropade skadade evangeliet. Den drog bort folkets tankar från apostlarnas undervisning och gav evangeliet dåligt rykte. Hennes ord fick många till att tro att människorna som talade i Guds Ande och kraft var inspirerade av samma ande som detta Satans redskap. GVoe 165.2

Under en tid stod apostlarna ut med denna förföljelse. Sedan inspirerade den helige Ande Paulus till att befalla den onda anden att lämna kvinnan. Hon blev omedelbart tyst. Detta bekräftade att apostlarna var Guds budbärare, och att den onda anden hade erkänt att de var det och hade lytt deras befallning. GVoe 165.3

Kvinnan hade blivit befriad från den onda anden, och hon hade fått tillbaka sin förmåga att tänka. Hon valde att följa Kristus. Då blev hennes arbetsgivare oroade för sin inkomst. De insåg att nu skulle de inte längre kunna tjäna pengar på hennes spådomar och förutsägelser. Deras inkomstkälla skulle snart vara fullständigt uttömd om apostlarna tilläts att fortsätta att förkunna evangeliet. GVoe 165.4

Många andra människor i staden var intresserade av att tjäna pengar på sataniska bedrägerier. Nu blev de rädda för den här kraften som kunde stoppa deras yrkesutövning så effektivt. Därför började de motarbeta Guds medarbetare med all sin kraft. De släpade apostlarna inför myndigheterna och anklagade dem: ”De här människorna stör ordningen i vår stad. De är judar och förkunnar seder som vi romare inte får anta eller följa” (Apg. 16:20, 21). GVoe 165.5

Folkmassan som hade samlats blev mer och mer upphetsad och vände sig aggressivt mot apostlarna. Massan hetsades upp utan att myndigheterna ingrep. I stället rev de av apostlarnas ytterkläder och befallde att de skulle piskas. ”De fick många rapp och kastades i fängelse, och fångvaktaren fick befallning att bevaka dem noga. När han nu fick en sådan befallning, satte han dem i den innersta cellen och låste fast deras fötter i stocken” (Apg. 16:23, 24). GVoe 165.6

Apostlarna hade mycket ont på grund av den plågsamma ställningen som man hade lämnat dem i, men de klagade inte. I det kompakta mörkret och ensamheten i fängelsehålan uppmuntrade de i stället varandra med bön och sång. De lovprisade Gud för att han hade visat att de var värdiga att lida förföljelse för hans sak. Deras sinnen uppmuntrades av en djup och uppriktig kärlek till deras Frälsares sak. Paulus tänkte på hur han hade agerat så att Kristus apostlar blev förföljda. Nu var han glad för att han kunde se och känna kraften hos de härliga sanningarna som han föraktade en gång i tiden. GVoe 166.1

De andra fångarna blev förvånade när de hörde ljudet av bön och sång som kom från den innersta fängelsehålan. De hade blivit vana vid att höra skrik och jämmer, förbannelser och svordomar som bröt nattens tystnad. Aldrig tidigare hade de hört att det kom bön och lovsång från denna dystra cell. Fångvaktare och fångar förundrade sig över detta. De frågade sig vilka dessa män kunde vara som var frusna, hungriga och torterade, men som ändå kunde glädja sig. GVoe 166.2

Under tiden återvände stadens domare till sina hem och gratulerade sig själva till att de hade kunnat lugna ner kravallerna med hjälp av så snabba och bestämda åtgärder. Men medan de var på väg hem fick de höra fler detaljer om arbetet och karaktären hos dessa män som de hade dömt till att bli piskade och satta i fängelse. De såg kvinnan som hade blivit befriad från sataniskt inflytande, och de blev förvånade över den tydliga förändringen i hennes utseende och beteende. Tidigare hade hon skapat många problem i staden. Nu var hon tyst och fridfull. Då förstod de att de troligtvis hade låtit två oskyldiga män drabbas av den romerska lagens stränga straff. Nu blev de förargade på sig själva. Därför beslöt de att nästa morgon skulle de ge order om att apostlarna skulle befrias i hemlighet och eskorteras ut ur staden, utom räckhåll för folkmassans raseri. GVoe 166.3