Genom Vatten Och Eld

Till Frygien Och Galatien

När Paulus, Silas och Timoteus hade besökt församlingarna i Pisidien och de omgivande trakterna fortsatte de vidare till ”Frygien och Galatien” (Apg. 16:6). Där förkunnade de frälsningens glada budskap med stor kraft. Galaterna var ivriga avgudadyrkare. Men när apostlarna förkunnade evangeliet för dem gladde de sig över budskapet som lovade att de skulle bli befriade från syndens slaveri. Paulus och hans medarbetare förkunnade läran om rättfärdighet genom tro på Kristus försoningsoffer. De för- kunnade att Kristus hade kommit för att frälsa människor när han såg den fallna mänsklighetens hjälplösa situation. Han gjorde det genom att leva ett liv i lydnad för Guds lag och genom att ta på sig straffet för människans överträdelse. I ljuset från korset började många som aldrig tidigare känt den sanne Guden förstå Faderns stora kärlek. GVoe 161.3

Så fick galaterna undervisning i de grundläggande sanningarna om ”Gud Fadern”, och ”Herren Jesus Kristus, som har offrat sig själv för våra synder för att rädda oss ur den nuvarande onda tidsåldern efter vår Guds och Fars vilja”. De fick Guds Ande ”genom att lyssna i tro”, och de blev ”Guds barn genom tron på Kristus Jesus” (Gal. 1:3, 4; 3:2, 26). GVoe 162.1

Medan Paulus vistades bland galaterna levde han på ett sådant sätt att han efteråt kunde säga: ”Jag ber er: bli som jag” (Gal. 4:12). Ett ”glödande kol ... från altaret” hade rört vid hans läppar (Jes. 6:6), och han kunde höja sig över fysiska svagheter och förklara att Jesus var människans enda hopp. De som lyssnade till honom förstod att han hade varit med Jesus. Han hade blivit utrustad med kraft från höjden och kunde jämföra andligt med andligt och bryta ner Satans fästen. Människor påverkades av hans förkunnelse och av Guds kärlek som Gud hade uppenbarat genom att han offrade sin enfödde Son. Därför frågade många: ”Vad ska vi göra för att bli frälsta?” GVoe 162.2

Det här sättet att förkunna evangeliet var utmärkande för apostelns arbete under hela hans verksamhet bland folken som inte var judar. Han predikade alltid om Golgatas kors för dem. ”Vi predikar inte oss själva”, förklarade han under sin verksamhets senare år, ”utan Jesus Kristus som Herren och oss som era tjänare för Jesu skull. Gud som sade: ’Ljus ska lysa ur mörkret’, han har lyst upp våra hjärtan för att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte ska sprida sitt ljus” (2 Kor. 4:5, 6). GVoe 162.3

De helgade förkunnarna som levde under kristendomens första tid förkunnade det glada budskapet om frälsning för en värld som var på väg mot sin undergång. De tillät inte några tankar på att de själva skulle bli ärade. Inga sådana tankar fick vanställa deras förkunnelse om Kristus och att han blev korsfäst. De strävade inte efter att få makt eller företräde. De dolde sig själva i Frälsaren och upphöjde frälsningsplanen och Kristus liv. Kristus var den planens initiativtagare, och han förverkligade den. Kristus är densamme igår, idag och för evigt, och han var tyngdpunkten i deras förkunnelse. GVoe 162.4

Om de som förkunnar evangeliet idag skulle lyfta upp Kristus kors högre och ännu högre skulle deras arbete bli långt mer framgångsrikt. Människor behöver ledas till att kasta en enda uppriktig blick på korset. De behöver få en korrekt bild av den korsfäste Frälsaren. Om de fick det skulle de förstå Guds stora nåd och syndens syndfullhet. GVoe 162.5

Kristus död bevisar Guds stora kärlek till människan. Den garanterar att vi ska få frälsning. Att ta bort korset från den kristne skulle vara som att utplåna solen från himlen. Korset för oss nära Gud och försonar oss med honom. Med den milda barmhärtigheten i en fars kärlek ser Gud på de lidanden som hans Son fick gå igenom för att frälsa mänskligheten från evig död. Därför tar han emot oss i den Älskade. GVoe 163.1

Utan korset kan människan inte få någon gemenskap med Fadern. Hela vårt hopp bygger på det. Ljuset från Frälsarens kärlek strålar från det. När människan ser upp från korsets fot till honom som dog för att frälsa henne kan hon glädja sig med en glädje som är utan gränser, eftersom hennes synder är förlåtna. När hon böjer knä vid korset i tro når hon den högsta platsen som en människa kan uppnå. GVoe 163.2

Genom korset förstår vi att vår himmelske Far älskar oss med en kärlek som är oändlig. Behöver vi då förvåna oss över att Paulus utbrister: ”För min del vill jag aldrig vara stolt över något annat än vår Herre Jesu Kristi kors” (Gal. 6:14). Vi har också fått förmånen att få berömma oss av korset, förmånen att ge oss själva helt åt honom som gav sig själv för oss. Med ansikten som lyser av ljuset som strömmar från Golgata kan vi sedan gå ut för att uppenbara detta ljus för dem som vandrar i mörker. GVoe 163.3