Genom Vatten Och Eld

Kapitel 20— Korset Lyfts Upp

Kapitlet bygger på Apostlagärningarna
kapitel 15:36-41 och kapitel 16:1-6.

Paulus stannade kvar någon tid i Antiokia och förkunnade evangeliet. Därefter föreslog han för sina medarbetare att de skulle resa ut på en ny missionsresa. ”Vi borde resa tillbaka”, sa han till Barnabas, ”och besöka bröderna i alla städerna där vi predikat Herrens ord och se hur de har det” (Apg. 15:36). GVoe 157.1

Både Paulus och Barnabas kände en varm omsorg om dem som nyligen hade tagit emot evangeliet när apostlarna förkunnade det. De längtade efter att få träffa dem på nytt. Den här varma omsorgen förlorade Paulus aldrig. Även då han befann sig på avlägsna missionsfält långt borta från platserna där han hade arbetat tidigare kände han fortfarande ansvar för att vädja till dessa omvända att förbli trogna och att fullborda sin ”helgelse i vördnad för Gud” (2 Kor. 7:1). Han försökte ständigt hjälpa dem att bli sådana Kristus efterföljare som kunde stå på egna ben och som utvecklades i sin andliga erfarenhet. De skulle vara starka i tron, ivriga i sitt engagemang och helhjärtade i sin helgelse åt Gud och i arbetet med att utvidga hans rike. GVoe 157.2

Barnabas var beredd att följa med Paulus. Men han ville ta med sig Markus, som återigen hade beslutat sig för att arbeta som förkunnare. Detta ville inte Paulus gå med på. Han ”tyckte inte det var lämpligt att ta med sig den” som hade lämnat dem under deras första missionsresa när de så väl behövde honom (Apg. 15:38). Han var inte villig att ursäkta svagheten som Markus visade när han övergav arbetet för att återvända till hemmets trygghet och bekvämlighet. Han hävdade att en person som hade så liten uthållighet var olämplig för ett arbete som krävde tålamod, självuppoffring, mod, hängivenhet, tro och villighet att även offra sitt eget liv om det skulle bli nödvändigt. Oenigheten blev så skarp att Paulus och Barnabas gick skilda vägar. Barnabas följde sin egen övertygelse och tog med sig Markus. ”Barnabas tog med sig Markus och seglade till Cypern. Paulus däremot valde Silas och gav sig iväg, sedan bröderna överlämnat honom åt Herrens nåd” (Apg. 15:39, 40). GVoe 157.3

Paulus och Silas reste genom Syrien och Kilikien där de styrkte och uppmuntrade församlingarna. Till slut kom de fram till Derbe och Lystra i provinsen Lykaonien. Det var i Lystra som Paulus hade blivit stenad. Ändå finner vi honom nu återigen på scenen där han tidigare hade varit nära att förlora livet. Han ville få veta hur de som hade tagit emot evangeliet genom hans arbete hade kunnat hålla ut i alla prövningar. Han blev inte besviken, för han fann att de troende i Lystra hade förblivit trogna trots att de hade fått möta våldsamt motstånd. GVoe 158.1

Här träffade Paulus återigen Timoteus som hade bevittnat hur Paulus hade fått lida vid slutet av sitt första besök i Lystra. Han fann att det hade påverkat Timoteus, och intrycket hade fördjupats efter hand som tiden gått. Till slut hade han blivit övertygad om att det var hans plikt att ägna sig helt och hållet åt arbetet med att förkunna evangeliet. Han kände en mycket stark tillgivenhet för Paulus. Han längtade efter att få delta i apostelns arbete genom att hjälpa till i den mån som tillfällena visade sig. GVoe 158.2

Paulus medarbetare Silas var en erfaren arbetare och hade fått profetians gåva. Men arbetet som skulle utföras var så omfattande att man behövde utbilda fler arbetare för aktiv tjänst. Paulus såg att Timoteus var en person som insåg hur heligt en förkunnares arbete är. Han blev inte skrämd av att han kunde drabbas av lidande och förföljelse. Han var villig att bli undervisad. Men aposteln ville inte ta risken att ta ansvar för att utbilda Timoteus till att bli förkunnare. Han var ju fortfarande en oprövad, ung man. Därför ville Paulus först ha tillfredsställande information om hans karaktär och hans tidigare liv. GVoe 158.3

Timoteus far var grek och hans mor var jude. Redan när han var barn hade han lärt känna Skrifterna. I Timoteus liv i hemmet fann Paulus en fromhet som var sund och måttfull. Hans mors och mormors tro på de Heliga Skrifterna påminde ständigt Timoteus om välsignelsen som man får när man gör Guds vilja. Guds Ord var normen som de här två gudfruktiga kvinnorna hade använt när de vägledde Timoteus. Den andliga kraften i undervisningen som han hade fått från dem bevarade hans språk rent och skyddade honom från det onda inflytandet som omgav honom. På det sättet hade de som undervisade honom i hemmet samarbetat med Gud för att bereda honom för att bära ansvar. GVoe 158.4

Paulus såg att Timoteus var plikttrogen, karaktärsfast och pålitlig. Han valde honom till sin medarbetare och följeslagare på resorna. De som hade undervisat Timoteus under hans barndom blev rikt belönade när de såg hur sonen som de hade haft hand om blev nära medarbetare med den store aposteln. Timoteus var mycket ung när Gud valde honom till att bli lärare. Men hans principer hade blivit så grundmurade under hans tidiga utbild ning att han var lämplig att inta platsen som Paulus medhjälpare. Trots att Timoteus var ung bar han sitt ansvar med kristen ödmjukhet. GVoe 159.1

Klokt nog rådde Paulus Timoteus att han skulle bli omskuren. Det var en försiktighetsåtgärd och inte för att Gud krävde det. På så sätt kunde han undvika att bli kritiserad av judarna när han arbetade bland dem. Under sitt arbete skulle Paulus resa från stad till stad i många länder. Han skulle ofta få möjlighet att förkunna Kristus i judiska synagogor och även i andra offentliga lokaler. Om man då skulle få veta att en av hans medarbetare inte var omskuren skulle det kunna bli ett svårt hinder för hans arbete på grund av judarnas fördomar och fanatism. Överallt mötte aposteln envist motstånd och svår förföljelse. Han ville att både hans judiska landsmän och folken som inte var judar skulle få höra evangeliet. På alla sätt som inte stred mot hans trosuppfattning försökte han därför avlägsna allt som judarna kunde ta som förevändning för att förfölja dem. Men även om han tog hänsyn till judiska fördomar i viss utsträckning trodde han att det saknade betydelse om man var omskuren eller inte omskuren, och han undervisade också om det. Däremot betydde Kristus och evangeliet allt. GVoe 159.2